Wolf Kristian Baudis född i Holstein, utomordentligt tapper, erfaren och skicklig, serdeles i rytteritjensten; men tillika hård, egennyttig, skamligt prejande så väl egna soldater som landets innevånare[1]. Han gick först i dansk, sedan svensk, slutligen saxisk tjenst, beständigt följande den enskilda fördelen.
Bland Skottarna märkes Hepburn, en bland konungens tappraste och pålitligaste öfverstar; men såsom sina landsman öfverdrifvet stolt; derföre också slutligen af missnöje öfvergående till Frankrike. Alexander Lesslie hade redan varit med under De la Gardies ryktbara tåg mot Moskau. Han var tapper, erfaren och Gustaf Adolf troget tillgifven, slutligen på ålderdomen uppstigande till värdigheten af general; ehuru, som det sades, han hvarken kunde läsa eller skrifva. Af ungefär samma halt var hans landsman, den gamle, glade Patrik Ruthwen, hvilken Gustaf Adolf, då dryckeslag någon gång nödvändigt måste hållas, brukade sätta till värd i sitt ställe; en syssla som också stundom förrättades af Johan Banér.
Georg Kristofer v. Taupadel, slutligen öfverste vid dragonerna, var en bland Gustaf Adolfs mest skickliga och nyttjade officerare, och knappt finnes under tyska kriget någon utmärktare bragd, i hvilken icke Taupadel hade mer eller mindre del. Också blef hans regemente på sista året ej mindre än tre serskilda gånger i grund förstördt. Men snart strömmade nya hjeltar till Taupadels kända banér och inom några dagar såg han åter sin tropp fulltalig. Efter Gustaf Adolfs död följde han hertig Bernhard af Weimar till Frankrikes tjenst[2].
Af de enskilda tropparna var bland fotfolket det så kallade Gula regementet ryktbarast; namnet taget efter färgen på soldaternes rock. Det var egentligen konungens
- ↑ Ridderst. 75 b. Lars Grubbe till Axel Oxenstierna. Frankfurt am Mayn d. 10 Juni 1632. Duderstadt d. 1 Okt. 1632. Duderstadt d. 24 Juli 1632.
- ↑ Denne Taupadel, samt Haubald och Jac. Duvall blifva vanligtvis sammanblandade, stundom gjorda till en och samma person, hvaraf flere misstag blifvit föranledda.
