Sida:Gustaf II Adolf.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
165
GUSTAF ADOLFS HÄRFÖRARE OCH TROPPAR.

lifgarde och ensamt lika stort som tvenne andra regementer. Under preussiska fälttågen och Teuffels anförande började det utmärka sig såsom det första regemente uti hären, så väl till förtjenst, som rang. Detta anseende bibehölls och ökades under tyska kriget. Konungen kallade det sin hufvudkudde; på hvilken han tryggt kunde hvila. Efter Teuffels död fördes det af Nils Brahe, hvilken tillika med hela lifregementet hjeltemodigt offrade sitt lif på samma fält och dag, som deras älskade konung.

Blåa regementet under öfverste Winckel var en värfvad tropp, redan bekant under Karl den niondes tider. Sitt namn erhöll det af samma orsak som gula regementet. Lika var också dess antal, dess anseende, och dess slutliga öde.

Dessa tvenne regementer voro så stora, att hvart och ett af dem utgjorde en hel brigad. Till de öfriga brigaderna fordrades två, stundom tre regementer. Bland dem märkas

Svenska brigaden, bestod af dalkarlarna under Åke Oxenstierna, karelerna under Klas Hastfer, westgötarna

    Se Harte 1. 277. 2. 18. Gualdo Priorato öfversatt af Francheville p. 191. Mauvillon 213 m. fl. Förhållandet tyckes hafva varit följande. Jakob och hans bror Maurits Mac-Dugald, af skottsk härkomst, voro 1632, den förre öfverkommendant i Schlesien, den sednare öfverste-löjtnant, sedan båda jemnte slägtingen, öfverste Axel Dugald, adlade med namnet Duwall; den äldre hade redan 1618 stått som kapten vid Mansfelds regemente i Liffland. Ridderst. 74 b. Kort mantal på svenska krigsfolket 1618. — Haubald var öfverste-löjtnant vid Blå regementet; hette Kristofter Haubald. Ridderst. 74 c. Haubalds egen underskrift. — Taupadel, Tupadelius, Tubalt, Dewbatel, som han efter olika gissningar och uttal kallas, hette Georg Kristofer von Taupadel och var öfverste för ett regemente dragoner. Se trenne hans egenhändiga bref, Ridderst. 72 b. 73 b. jemnför Böhmes noter till Harte 2. 18 och Theat. Europ. 11. 639. Han tyckes hafva varit af böhmisk eller tysk adel. Se privatleben Wallenstein von Schottky p. 130. — Chemnitz är den ende författare, som icke förblandat dessa tre olika personer.