berustadt kronosäteri åt Tomas Larssons barnbarn och arfvingar.
Per Banér blef vid konungens kröning slagen till riddare, och åtnjöt många gunstbetygelser såväl för ådagalaggd trohet vid Wittsjö, som för sina öfriga goda egenskaper. Han var andra sonen af den i Linköping halshuggna Gustaf Banér, samt en i allmänhet redlig, kunnig och arbetsam herre. Han blef slutligen riks- och kansliråd, samt förestod under Axel Oxenstiernas frånvaro uti tio år kansliet, och det under 30-åra krigets mest brydsamma tider.
Gullbergs försvar. Medan dessa rörelser föregingo vid södra gränsen, hade konung Kristian med en annan dansk krigshär infallit på vestra sidan och eröfrat Ny-Lödöse. Staden öfverlemnade sig utan motstånd; likväl berättas det, att allt mankön bland borgerskapet blef nedhugget. Derifrån vände sig fienden emot Gullberg. Denna fästning var nyligen försedd med folk och lifsmedel, och anförtrodd åt Mårten Krakou, gift med Emerentia Pauli. Klockan två om morgonen den 27 Januari gick konung Kristian till storms med tre till fyra tusen man, men mötte tappert motstånd. Då danskarna uppreste sina stormstegar, nedsläppte Krakou tunga fällbommar, hvilka krossade både stegar och folk. De efterföljande mottogos med stenar och skott, och så afslogs den ena stormen efter den andra. Krakou blef slutligen sårad i armen ach bröt sig förderfvad i benet; men fru Emerentia öfvertog befälet med både frimodighet och framgång. En petard hade sprängt porten, så att några danskar kommit in i hvalfvet; men fru Emerentia i spetsen för soldathustrurna hade ditsläpat en mängd kar, tunnor och annan träbråte, hvilken hindrade fienden att i försfa anfallet tränga igenom. Emedlertid lät hon på taket af ett litet bredvidstående hus uppdraga två kanoner, som med afbrutna hästskor och annat jernskräp helsade de inträngande danskarna. På samma gång hade hon låtit på muren uppbära het lut, och just då fienderna som tätast trängdes vid porten, slog hon luten öfver dem, så
