Sida:Gustaf II Adolf.djvu/242

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
234
ERÖFRINGEN AF GREIFFENHAGEN OCH GARTZ.

uthärda att se de rysligheter, som mot det gemensamma fäderneslandet utöfvades.

Gustaf Adolf hade emedlertid under medlet af December förlaggt sina troppar kring landet norrom Stettin. Schaumburg, som trodde att svenskarna, oaktadt det vid sammankomsten hållna talet, hade gått i vinterqvarter, beslöt att sjelf göra detsamma, och skickade en betydlig del af sin styrka nedåt Brandenburgska landet. Men innan de från Tilly väntade tropparna hunne ankomma, ville Gustaf Adolf begagna tillfället och angripa den sålunda försvagade besättningen i Griffenhagen och Gartz, och valde sjelfva julhelgen till sitt företag. Den 23 Dec. församlades utanför Stettin svenska tropparna 12,000 till fot, 6000 till häst; och dertill en hop gröfre artilleri, som på pråmar skulle föras uppföre Odern. Den 24 eller sjelfva julaftonen, efter allmän gudstjenst, bröt hela hären upp och tågade emot söder. Mellan Dam och Griffenhagen är blott två mils väg. Ännu under natten hunno svenskarna fram och uppkastade snart sina förskansningar på de kringliggande höjderna. Kl. 5 om morgonen började 60 kanoner att ljunga mot staden, en ringning och ljuständning till julottan, som var de kejserliga föga välkommen. De voro derinne 2500 man under anförande af Fernando de Capua, en italienare, tapper men roflysten, likasom Conti. Förutseende omöjligheten att i längden försvara sig, sände han redan förut fanor och tross öfver till Gartz; men ämnade det oaktadt göra ett tappert motstånd. Frampå dagen hade svenska kulorna brutit en tämlig öppning på muren. Gustaf Adolf ville likväl icke utsätta sina troppar för vådan af en stormning, utan att först närmare undersöka murbrottet. Delta skedde genom Wildenstein, öfverstelöjtnant vid gula regementet. Helt och hållet klädd i harnesk, framgick han midt emot fiendens eld och beskådade på närmare håll murarna och deras läge. Lyckligt återkommen, rådde han konungen att ännu en stund låta skjutandet fortfara. Detta skedde, murbrottet vidgades, och på eftermiddagen leddes svenskarna till stormning; gula regementet i spetsen, först nemligen