Sida:Gustaf II Adolf.djvu/253

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
245
FRANKFURTS ERÖFRING.

fann landet allestädes förhärjadt och derjemnte otillgängligt genom de af vårfloden uppsvällda strömmarna och träsken. Att drifva Horn ur dess fördelaktiga ställning syntes också nära ogörligt. Tilly drog sig derföre tillbaka nedåt Ruppin och sände derifrån Colloredo att undersöka konungens läger. Denne återkom och försäkrade, att det var oangripligt, hvarpå kejserliga hären återtågade till Magdeburg, derunder lifligt förföljd af ströfvande svenskar; och på sådant sätt slutade Gustaf Adolfs och Tillys första möte[1].




FEMTIONDETREDJE KAPITLET.
FRANKFURTS ERÖFRING.

Sedan Tilly återvändt till Magdeburg, beslöt Gustaf Adolf att angripa Frankfurt, Han lemnade tillräcklig besättning vid Schwedt, och begaf sig Oderfloden uppföre. På vestra sidan gick konungen sjelf med 10 000 man till fot och 8000 till häst, på östra Gustaf Horn med 2000. till fot och 1600 till häst. Artilleriet fördes på sjelfva floden under Johan Banérs betäckning.

Frankfurt am Oder ägde efter tidens sed temligen starka försvarsverk. Besättningen utgjorde mellan 7 och 9000 man under Schaumburg. Men emedan Tilly i anseende till förlusten af Greiffenhagen och Gartz var missnöjd med denna fältherre, blef Tieffenbach ditsänd att emottaga befälet. Denne anlände kort före svenskarna, och lät straxt afbränna förstäder och kringliggande vinberg, på det fienden af desamma icke måtte äga något skydd.

  1. Ridderst. (75 a.) Gustaf Horn till Ax. Oxanstierna. Königsberg i Neu-Mark d. 29 Febr. 1631. Utförlig berättelse om hela denna krigsrörelse.