Sida:Gustaf II Adolf.djvu/266

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
258
MAGDEBURGS FÖRSTÖRING.

kurfursten. Han föreslog i sådan afsigt ett sammanträde, tilläggande i händelse af vägran ett och annat hotande ord. Johan Georg svarade sträft: Jag är hindrad att komma, ty jag mönstrar just nu den krigshär, hvarmed jag ämnar skaffa lugn åt mitt land och aktning åt min neutralitet. Fyra dagar hade dessa sista underhandlingar varat. Den femte kom underrättelsen om Magdeburgs fall.




FEMTIONDESJETTE KAPITLET.
MAGDEBURGS FÖRSTÖRING.

Magdeburg är beläget uti Neder-Saxiska kretsen på vestra sidan af Elbefloden. En gammal sägen berättar, att romerska höfdingen Drusus anlaggt staden till gudinnan Veneris ära. Verkeliga underrättelser hänföra dess första grundläggning till Henrik Fogelfängarens och Otto den stores tider. Läge och fästningsverk gjorde densamma i långliga tider ointaglig; deraf namnet Magdeburg, d. v. s. Jungfrustaden, på latin Parthenopolis. Uti sigillet sägs af samma orsak en borg, ur hvilken höjde sig en jungfru, hållande en krans mellan händerna.

Genom handel och konstflit hade staden stigit i magt och rikedom; dess innevånare voro omkring 40,000; dess rörelse vidsträckt. Sjelf utgjorde den hufvudorten uti ett litet erkebiskopsdöme af samma namn, der likväl lutherska läran redan tidigt blifvit införd, då stadens styresman antog tittel af administratör i stället för erkebiskop. Vid trettioåra krigets utbrott innehades denna lilla besittning af Kristian Wilhelm, farbror till drottning Maria Eleonora; en häftig och något obetänksam herre. Han förklarade sig för konungen i Danmark under det krig, denne förde