Sida:Gustaf II Adolf.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
19
KRIGET MED DANMARK.

derpå hade danskarna från alla håll ryckt närmare. Icke destomindre begaf sig Hammarsköld en half mil från fästningen och började skärmytsla med fienden. Soldaterna satte han i midten, allmogen på flyglarna, i början hade han någon fördel, men snart kommo bönderna i oordning. Hela hären kringrändes af den öfverlägsna fienden, och Hammarsköld såg sig afskuren från slottet. Då gjorde han i spetsen för soldaterna ett förtvifladt anfall, och lyckades att slå sig igenom. Nu börjades en ganska häftig belägring. Uti elfva dagar kastade danskarna oupphörligt kulor och fyrbollar mot fästningen. Hammarsköld hade hos sig fyra kompanier soldater; men hans kanoner voro så små, att de icke kunde göra danskarna någon betydlig afbräck. Efter några dagars skjutande började derföre bröstvärn och rundelar att störta ned, och ehuru svenskarna ifrigt bemödade sig att med nya, från inre sidan uppkastade vallar fylla öppningarna, var det dock förgäfves, ty det ena stycket af muren störtade i grafven efter det andra, och danskarna började redan laga sig till stormning. Besättningen föreställde då, att Hammarsköld heldre borde bespara sitt och de sinas lif till fäderneslandets framtida tjenst, än genom ett onyttigt motstånd förspilla både folk och fäste. Man erböd dagtingan; men danskarna fordrade: att Hammarsköld först och främst skulle utlemnas, sedan ville de öfverlägga om det öfriga. Detta förslag väckte besättningens harm. Förr, ropade de, skola vi dö; förr skola vi af fienden nedsablas eller sjelfve antända kruttornet, än öfvergifva vår anförare. Rantzow vågade ej drifva saken längre mot en sålunda sinnad besättning, utan gaf dem fritt aftåg, med vilkor att öfverlemna slott och krigsförråd. Serskildt måste Peder Hammarsköld utlofva att på tre år icke bära vapen mot danskarna. Men dessa sednare höllo icke sina löften, utan plundrade under åtskilliga förevändningar den uttågande besättningen. Hammarsköld ansåg derföre icke heller sig vara bunden af den gifna eden, utan trädde åter i tjenst, så snart han kommit öfver till svenskarna. Han besatte med fiskare och bönder några skärgårdsbåtar,