Sida:Gustaf II Adolf.djvu/298

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
290
GUSTAF ADOLFS FÖRBUND MED JOHAN GEORG.

och fruktansvärde Tilly. Nej, utropade konungen, eders härlighet skall icke gå ensam! Jag är glad att se eder taga ett beslut, värdigt edert höga kall, och jag och de mina skola icke i farans stund öfvergifva vår bundsförvandt. — Välan, mina kamrater! sade han, vändande sig till de svenska höfdingarna, nu skola vi ändteligen träffa den gamle korporalen. Icke allenast äran af en vunnen slagtning, utan alla hans och hans herres eröfringar bära vi på spetsen af våra svärd.

Dagen derpå d. 6 Sept. bröto de förenade härarna upp, saxarna på venstra, svenskarna på högra flygeln. De tågade mot Leipzig och anlände i skymningen fram emot byn Wolke, icke långt från Breitenfeld. Folket stannade i ungefärligen samma ordning, som var bestämd för följande dagen, och som ingen vid lifsstraff fick öfvergifva. Konungen red utefter raden, talande med hvarje tropp vänligt och efter hvars och ens belägenhet. Straxt derefter hördes i skymningen aftonbönen och dess psalmer från de ordnade regementerna. Men snart förlorade sig allt uti mörker och tystnad, blott då och då afbrutna af vakteldarnas ljus och utposternas aflägsna rop.

Men i den tysta natten tillkallade Gustaf Adolf sina förnämsta höfdingar, de i faror och bekymmer pröfvade vännerna. Han framställde i korthet planen för den blifvande striden och slutade med dessa ord: Mine redlige bröder! Om jag hade att göra, icke med eder, utan med andra män, hvilkas tänkesätt vore mig mindre bekant, mindre pröfvadt, då skulle jag måhända akta nödigt att dem med ord och tal uppmuntra. Men jag ser på edra glada blickar, att sådant är denna gången öfverflödigt. Så är det ock; vår sak kräfver svärd, icke ord. Och svärd behöfvas. Jag vill nemligen icke, och jag bör icke förakta våra motståndare, och framställa saken lättare, än hon i sjelfva verket är. Sådant bedrägeri vore orättvist mot eder, hvilka jag ännu aldrig sett vika för någon fara, ehuru stor den ock varit. Jag säger derföre och bekänner öppet, att vi hafva mot oss en fiende, stark och mägtig, i detta blodiga spel nära dageligen öfvad, och