Sida:Gustaf II Adolf.djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
289
GUSTAF ADOLFS FÖRBUND MED JOHAN GEORG.

Tillyanernas laster och öfvermod, tyckes mig, som de förra voro af Gud ämnade till de sednares straff. Gustaf Adolfs här bestod af 13,000 till fot och 9000 till häst; eller tillsammans med saxarna 42,000 man.

Konungen, båda kurfurstarna och deras höfdingar sammanträdde till ett krigsråd. Frågan var, antingen man skulle angripa den vid Leipzig förskansade Tilly, eller söka medelst skärmytslingar och försvårad tillförsel utmatta och drifva honom utur landet. Konungen önskade väl det förra; men han dolde dessa tänkesätt, för att i händelse af nederlag icke beskyllas att genom öfverdåd hafva vållat bundsförvandternas olycka. Han yttrade derföre, att Tilly troligtvis icke kunde lockas fram ur sin fördelaktiga ställning, förr än Altringer komme honom till hjelp. Att deremot angripa honom i samma förskansningar, vore omöjligt; hela tåget till Leipzig således ändamålslöst, måhända vådligt, serdeles återtåget. Dessutom är Tilly och dess här en fiende, alltid och allestädes betänklig att angripa. — Kurfursten af Saxen, deremot, önskade att ju förr desto heldre blifva qvitt fienden inom sina gränser, oron i sin själ. Han yrkade derföre, att man borde gå de kejserliga rakt på lifvet, innan Altringer hunne komma till undsättning. Han ville alldeles icke att kriget skulle draga ut på långbänken; landet kunde omöjligen längre underhålla de många härarna, heldst Tilly redan hade den bästa delen inne, o. s. v. Gustaf Adolf varnade ännu en gång: Man borde icke för en skiftande krigslycka sätta på spel det allmänna bästa, och dertill en krona och två kurhattar. Dock, tillade han, med min krona är det väl icke så farligt, om också jag sjelf och hela min här skulle blifva på platsen. Sverges flotta och skärgård, samt Östersjöns svallande vågor skola ändå beskydda Norden. Men, huru skall det gå med eder sjelfva, som straxt fån fienderna på halsen? — Det må gå, huru det vill, utropade kurfursten, och om också konungen vill draga sig undan, så ämnar jag likväl ensam med de mina och för mitt olyckliga land våga allt, äfven en strid mot den fruktade

Fryxells Ber. VI.19