Sida:Gustaf II Adolf.djvu/303

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
295
FÖRBEREDELSER TILL SLAGET.

egen räkning, i hopp att dymedelst komma i handgemäng med Gustaf Adolf, hvilken vanligtvis ställde sig på högra sidon. Pappenheim hade under sitt befäl det gamla wallonska rytteriet, hvaribland märkas regementerna Piccolomini, Strozzi, Merode, Baumgarten m. fl. Hela hären. bestod i allmänhet af pröfvade, genom långvariga fälttåg härdade kämpar, storväxta, starka, vanda vid den noggrannaste ordning uti fältrörelserna. I deras uppsyn läste man icke blott mod, utan det öfvermod, som beständig framgång alstrar; derjemnte det vilda och fräcka sinnelag, som utbildat sig under deras råa sysselsättning. Trotsiga intogo de sina bestämda platser och kastade stolta blickar utåt fälten kring Schelkau och Hohen Ossig, der svenska och saxiska fanorna började framskymta. Redan kl. 9 f. m. hade Tilly utdelat alla nödiga befallningar angående krigshärens ordnande, och höll sedan till densamma följande tal: Ändteligen, mina barn, har den dagen kommit, som vi högeligen önskat, enträget sökt, hjerteligen åstundat. Vår fiende, hvilken förut beständigt krupit undan uti sina smygvrår och räfhålor, har ändteligen vågat sig fram på fältet. Han har icke nu mera framför sig några djuptgående strömmar, såsom då han gömde sig bakom Peene och Trebel, medan vi med djerft mod angrepo och eröfrade Neu-Brandenburg. Han ligger icke och lurar bakom starka förskansningar, såsom vid Schwedt och Werben, Han kan icke stjäla sig på oss såsom vid Angern. På öppna fältet möter han oss med bröst mot bröst, svärd mot svärd. Det är detta, som jag så länge sökt. Det är derföre, som jag angripit den tyska kättarefursten, Johan Georg, på det jag skulle locka den nordiska kättarekonungen, Gustaf Adolf, ut på fältet. Det har lyckats. Jag har dessutom skaffat mig fördelarna af vind och ställning. Jag har gjort, hvad mig tillkommer, och lemnar nu det öfriga med glad tillförsigt åt edert mod, eder bepröfvade tapperhet. Och hvem skulle tvifla om utgången, som erinrar sig de mångfaldiga segrar, i tillkämpat eder öfver fienderna till vårt fädernesland, vår kejsare, vår heliga tro. Edra svärd hafva kufvat