Hoppa till innehållet

Sida:Gustaf II Adolf.djvu/321

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
313
TÅGET TILL FRANKEN.

förslag voro bragta å bane. Det ena att rakt genom Saxen, Böhmen och Österrike tåga mot Wien, på hvilken väg man väntade föga eller intet motstånd; det andra att förfölja Tilly och hindra honom från att uppställa en ny krigshär. Båda delarna hade sina fördelar, sina olägenheter; båda voro lika nödvändiga. Det beslöts derföre, att saxiska och svenska härarna skulle skiljas och tåga hvar åt sitt håll. Kurfursten föreslog, att Gustaf Adolf borde angripa Böhmen och Österrike, under det saxarne förföljde den flyende Tilly. — Mången har både då och sedermera funnit tadelvärdt, att Gustaf Adolf icke antog detta förslag, och man har påstått, att han i sådan händelse lätt kunnat framtränga genom de nästan värnlösa österrikiska arfländerna, eröfra Wien och derstädes föreskrifva kejsaren både freden och dess vilkor. Gustaf Adolfs dels öppet uttalade, dels hemligt hysta motskäl voro följande: först nemligen, att man, med någon kännedom af Ferdinands ihärdiga sinnelag, hade all anledning att tro, det han icke ens genom Wiens förlust kunde skrämmas till en ofördelaktig fred; han skulle endast draga sig undan den hotande stormen, samla nya härar och dermed stänga konungens återväg. Likaledes hade man mycken anledning att befara, det Tilly snart skulle draga till sig nya förstärkningar och med dem kanske lätt nog öfverväldiga saxarna, och sedan taga svenskarna i ryggen. Slutligen var det högst angeläget all befria de i sydvestra Tyskland varande protestantiska furstar och folk, och med deras magt öka sin egen, samt beröfva kejsaren de rika hjelpkällor, af hvilka han genom dessa länders förtryckande var i besittning. Det blef derföre också afgjordt, att kurfursten skulle intränga i Böhmen, Gustaf Adolf deremot tåga efter Tilly. Jag skall, sade han, förfölja den gamle korporalen ända till verldens slut. Denna öfverenskommelse bekräftades med ett gladt gästabud, der konungen drack brorskål med Johan Georg och några andra närvarande furstar.

I enlighet med det fattade beslutet ordnade konungen sina angelägenheter och troppar. Uti Mecklenburg