Sida:Gustaf II Adolf.djvu/320

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
312
TÅGET TILL FRANKEN.

Frankrike förbundit sig att lemna katolikerna fri religionsöfning. Af dessa orsaker mottog han temligen lugnt underrättelsen om slaget vid Breitenfeld. Ferdinands anhållan om penningeunderstöd erhöll det svaret, att kejsarens krig i Lombardiet hade så förminskat påfvens inkomster, att intet understöd kunde lemnas. Aflatsbref för dem, som stridde under kejsarens fana, var det enda han kunde gifva. Äfven i andra hänseenden visade han mot Gustaf Adolf en mindre fiendtlig sinnesstämning, än man kunnat vänta. Italienarne började redan af denna konung befara ett infall öfver Alperna. De kallade honom den nye Attila, den nye Alarik, hvilken med sina barbariska goter ånyo skulle förhärja det härliga söderlandet. Man yrkade, att en sådan erkekättares bild icke borde finnas hos en sann och uppriktig katolik. — Låt honom vara, sade påfven; då man målar satan i kyrkorna, kan man väl också få måla svenska konungen på väggarna.

Emedlertid ådrog han sig genom detta uppförande en häftig ovilja både af österrikiska och spanska hofven, samt af alla ifriga katoliker. Kardinalerna knotade. Spanien talade om att undandraga sig påfvens öfverherrskap, andra åter ville afsätta Urban sjelf. Han måste gifva vika och med betydliga penningesändningar till Wien bevisa sin ifver för katolska läran.




SEXTIONDESJETTE KAPITLET.
TÅGET TILL FRANKEN.

Uti Hall församlade sig emedlertid kring Gustaf Adolf flere af de protestantiska furstarna, och man började öfverlägga om krigets ytterligare fortsättning. Tvenne olika