Sida:Gustaf II Adolf.djvu/331

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
323
TÅGET ÖFVER RHEN-STRÖMMEN.

Det var den 6 Dec. som svenskarna anlände till bestämd ort. Det såg i början ganska betänkligt ut. Kulorna från det gent emot liggande Oppenheim sopade stranden. En på östra sidan af spanjorerna uppkastad stjernskans understödde samma eld; och alla nejdens båtar och fartyg voro dels sänkta, dels öfverförda och laggda under Oppenheims kanoner. Konungen förlorade dock icke modet. En mutad fiskare visade stället hvarest tvenne skutor voro försänkta, hvilka straxt blefvo upptagna och satta i brukbart stånd. På en liten ökstock, som Bernhard af Weimar anskaffade, rodde konungen sjelf fjerde i skymningen öfver, undersökte motsatta sidan, och lyckades att oskadad komma tillbaka. Natten tillbragtes på öppna stranden uti blåst, snö och frost, utan skydd mot vinden, utan skydd mot fiendlliga kulorna. Klockan 6 följande morgonen öfverfördes Nils Brahe jemnte 300 man af gula regementet. Knappt hade de hunnit göra en förhuggning, förr än spanska rytteriet störtade fram. Striden blef hårdnackad; spaniorerna voro öfverlägsne till antal och beväring, men Brahe med de gula gossarna försvarade sig som lejon, och dref tillbaka tvenne anfall, dock icke utan förlust och farhåga att slutligen duka under för mängden. Gustaf Adolf pä andra sidan var högst orolig för sitt folk och sitt företag. Men ändteligen kom också den andra båten efter med blå och gröna regementerna; spaniorerna flydde och de öfriga tropparna verkställde obehindradt den vådeliga öfvergången. — Att en krigshär midt under fiendens ögon går öfver Rhenfloden, är en i alla tider och förhållanden ganska ovanlig sak; ännu ovanligare, då man besinnar, att de skridande voro svenskar och spaniorer, båda från de yttersta ändarna af Europa, mötande hvarandra i dess medelpunkt. Gustaf Adolf ville med en vård föreviga minnet af detta minnesvärda uppträde. På stället, hvarifrån öfvergången skett, uppfördes en hög fyrkantig pelare. På spetsen sattes det götiska lejonet, med svärd i hand och hjelm på hufvudet; blicken och svärdet rigtade mot den midt emot liggande vestra stranden.

Från Oppenheim tågade konungen oförtöfvadt mot