Sida:Gustaf II Adolf.djvu/391

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
383
WALLENSTEINS FÖRENING MED KURFURSTEN AF BÄJERN.

svenskarna öfversvämmade och förhärjade hans länder samt bad om hjelp till deras fördrifvande. Kejsaren, som fruktade, att Gustaf Adolf skulle från Bäjern inbryta i Österrike, lät genom omvägar gifva Wallenstein tillkänna samma sin önskan; ty befalla kunde han icke enligt den förut gjorda öfverenskommelsen. Wallenstein svarade, att Böhmen måste först och främst befrias. Han bad vänligast, det kurfursten under tiden ville gifva sig tålamod. Derpå tågade han norrut mot Prag och lemnade Bäjern och dess hufvudstad värnlösa i svenskarnas hand, och sjelfva österrikiska arfländerna öppna för deras infall. Sedan Saxarne blifvit bortjagade, förnyade Maximilian sin anhållan, och föreslog en förening mellan de båda härarna, den österrikiska och den bäjerska. Nu ändteligen lemnade Wallenstein sitt bifall; men på följande villkor, att nemligen: 1:o båda härarna skulle stå under Wallensteins omedelbara öfverbefäl, så länge de voro förenade, och 2:o de skulle tåga, icke till Bäjern, utan till Nürnberg. Maximilian hade ingen annan utväg än att godkänna dessa punkter, och ställa sig under den hatade fiendens befäl. I hast inlades besättningar i Ingolstadt och Regensburg, hvarpå den öfriga hären så fort som möjligt skyndade mot norden.

Det var i början af Juni år 1632, och i den lilla bergsstaden Eger, som österrikiska och bäjerska härarna, som Wallenstein och Maximilian träffade hvarandra. Officerarna på ömse sidor betraktade med spänd uppmärksamhet det märkvärdiga mötet emellan båda furstarna. Maximilian beherskade sig fullkomligt, och visade i hvarje rörelse, hvarje ord den mest förekommande artighet och vänskap. Wallenstein icke så. Hans ansigte skiftade färg, hans röst, hans läppar darrade och en hvar såg tydligt uti de spända anletsdragen bemödandet att tygla den utbrytande vreden. Flere gånger öppnade han munnen till bittra förebråelser; men Maximilian visste alltid att med slughet och vänlighet gifva undvikande svar och leda samtalet på andra ämnen. Så aflopp första personliga sammankomsten utan något utbrott. Men om qvällen ensam