Sida:Gustaf II Adolf.djvu/395

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
387


ÅTTIONDEANDRA KAPITLET.
WALLENSTEINS TÅG TILL NÜRNBERG.

Sedan Wallenstein och Maximilian förenat sina troppar, tågade de in uti Franken, men med riktning åt norr, likasom ämnade de sig mot Saxen, dock endast för att derigenom locka Gustaf Adolf från Nürnbergs murar och komma i tillfälle att angripa och förstöra hans underlägsna här. Men då konungen icke lät bedraga sig af denna rörelse, gick Wallenstein åter mot söder, borttog några svenska ströftroppar och nalkades Nürnberg. Uppmärksamt betraktade han de nya förskansningarna och tillkännagaf ändteligen sitt beslut att lemna dem oantastade. Maximilian ville deremot begagna tillfället att angripa och förkrossa den underlägsna fienden. Börja ni, eders durchlaucht, svarade Wallenstein, så skall jag nog sedan understödja eder! Anfallet blef ogjordt. Hären lågade staden förbi och gick sedan vid Stein öfver Regnitz. På vestra sidan om denna flod, straxt norr om öfvergångsstället, låg en kulle, efter dervarande by kallad Aspachs-höjden; sedan följde en ännu högre, med namnet Altenberg, och slutligen längst i norr den högsta och brantaste, benämnd Burgstall eller Alte Veste af en derpå liggande gammal och förfallen fästning. Alla tre kullarna voro tämligen branta, vid foten omgifna af skog. Tätt utefter deras östra kant flöt Regnitz-floden, med gyttjig botten och intet vad; på andra sidorna var det omgifvande landet sumpigt samt afskuret af bäckar och träsk. Äfven höjderna sjelfva voro genom sådana rännilar från hvarandra skilda, och mellan Altenberg och Alte Veste flöt den icke obetydliga Biberbäcken. Ofvannämnde tre kullar utsågos af Wallenstein till plats för det blifvande lägret. Maximilian med bäjrarna förlades på Alte Veste. Sjelf med hufvudstyrkan intog han Altenberg, och en mindre afdelning ställdes som förpost vid Aspach. Rundtomkring hvar och en af