höjderna drogos starka vallar, späckade med kanoner och soldater, och nedanför fälldes skogen till tredubbla förhuggningar. Så stod innan kort Wallenstein sjelf lika oangriplig vid Altenberg, som Gustaf Adolf vid Nürnberg. Det var knappt en halfmils afstånd mellan båda härarna.
Gustaf Adolfs syftemål tycktes hafva varit, först att beskydda Nürnberg, sedan att här, likasom vid Schwedt och Werben, inom sitt väl förskansade läger, uppehålla och trötta hela den fiendtliga styrkan, under det att hans egna höfdingar hvar på sin ort med fria händer utbredde svenska vapnen. Wallenstein åter ämnade att genom sin öfverlägsna styrka afskära hvarje tillförsel från Nürnberg, i hvilken afsigt han också besatte alla kringliggande fästen. På sådant sätt ville han genom hunger antingen tillintetgöra svenska hären eller tvinga densamma ut på fältet till oundvikligt nederlag mot en nära tre gånger så stark fiende.
Hela Tyskland, hela Europa fästade på Nürnberg oroliga blickar, afbidande under fruktan eller hopp utgången af den vigtiga striden.
ÅTTIONDETREDJE KAPITLET.
GUSTAF ADOLF OCH WALLENSTEIN.
Wallensteins uppförande var vid detta tillfälle lika ovanligt, som eljest. Han tillkännagaf nemligen, att han till förekommande af vidare blodsutgjutelse önskade medla en allmän fred, och sökte genom flere artigheter vinna Gustaf Adolf för samma ändamål. Straxt vid första ankomsten till Nürnberg hade kroaterna tagit öfverste Taupadel tillfånga. Wallenstein betalade dem ur egen kassa hans lösen och sände sedan den befriade tillbaka till
