Sida:Gustaf II Adolf.djvu/408

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
400
STRIDEN VID ALTE VESTE.

skaror tvenne öfverlöpare, hvilka derom lemnade noggranna underrättelser. Dessa blefvo väl gripna och afrättade, men lyckan gynnade honom på annat sätt. Gustaf Adolfs ena kunskapare företog sig nemligen att snatta bort ett och annat af Cronbergs bordsilfver och blef upptäckt samt öfverbevist. För att rädda lifvet bekände han sitt och kamratens förehafvande, hvilket derigenom blef omintetgjordt. Wallenstein erhöll visserligen icke underrättelse om hvad dag konungen ämnade storma; men han blef i allmänhet varnad och tog sina mått och steg derefter; serdeles befallte han tropparna uttryckligen och strängeligen att endast tillbakadrifva fiendens anfall; men sjelfva under intet villkor gifva sig ut på fria fältet.

Gustaf Adolf ordnade emedlertid sina troppar. Han sjelf och näst under honom hertig Wilhelm af Weimar hade befälet öfver det hela; Bernhard af Weimar förde rytteriet och Nils Brahe fotfolket, hos hvilken sednare konungen för det mesta uppehöll sig. Anfallet riktades mot nordvestra sidan af Alte Veste; och öfverste Burth med hvita brigaden skulle gå i spetsen, sedan Erik Hand med den svenska och derpå de öfriga regementerna. Torstensson med talrikt artilleri understödde företaget.

Med ett kort tal uppmanade konungen höfdingarna till fullgörande af deras skyldighet, och gaf derpå anfallstecknet, ännu långt före dagningen. På en gång öppnades elden af Torstenssons fältstycken och Burths muskötter, och väckte på ett förfärligt sätt den slumrande fienden. En förskräcklig villervalla uppstod af de yrvakna soldaternas fram- och återspringande, befälets rop, qvinnornas skri och dessemellan svenska kanonernas fruktansvärda dån och ändå fruktansvärdare kulor, hvilka slogo menniskor och tält öfverända och jemnte nattens mörker hindrade all ordning. Bäjrarna innehade Alte Veste, Altringer nordvestra sidan, och Aldobrandini den anfallna punkten. Uti den rysliga förvirringen var det för denne sednare alldeles omöjligt, oaktadt allt bemödande, att hejda svenskarna. Hvita brigaden besteg vallarna och trängde in i lägret. Men snart ditskyndade de bredvidstående