Sida:Gustaf II Adolf.djvu/413

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
405
WALLENSTEINS TÅG TILL SAXEN.

mängden af ohyra. Ett slags små gräshoppor betäckte tälten, flugor förderfvade maten, hvimlande ohyra plågade soldaterna, likasom bromsar och sting hästarna; man såg dessa sednare ofta slita sig lösa och i blindt raseri störta utföre de högsta brådstuporna. Gustaf Adolf hade förlorat 19,000, Nürnberg 10,000, Wallenstein 15,000 menniskor.

Det var fåfängt att vänta, det denne sednare skulle tänka på uppbrott; Gustaf Adolf deremot kunde icke längre uthärda. Fjorton dagar efter striden tog han afsked af Nürnbergrarna, förordnade Axel Oxenstierna och Kniephausen med några tusen man till deras försvar, och tågade jemnte sina öfriga troppar bort från dessa olyckliga trakter. Dock förut ställde han sig i full slagordning utanför Wallensteins läger och höll der stilla i fyra limmar, erbjudande sin fiende öppen strid. Men då denne äfven nu låg orörlig, och till och med drog in sina förposter, tågade Gustaf Adolf till Neustadt, hvarest han stannade för att se, hvart Wallenstein ämnade sig. Ännu fem dagar låg denne sednare qvar, sedan bröt han skyndsamt upp, antände sitt läger och hastade uppåt det nordliga Franken.

Vid pass 60,000 man hade hvardera fältherrarna fört till Nürnberg. Vid bortgången derifrån qvarstodo hos Wallenstein 36,000, hos konungen 30,000; de öfriga hade sjukdomar eller skärmytslingar skördat.




ÅTTIONDENIONDE KAPITLET.
WALLENSTEINS TÅG TILL SAXEN.

Så snart Gustaf Adolf fick underrättelse om Wallensteins aftågande, beslöt han att dela sina troppar. Bernhard af Weimar med åttatusen man lemnades qvar för