Höstens tidiga dimmor och mörker hindrade att enligt afsigten ännu samma dag börja anfallet.
NITTIONDETREDJE KAPITLET.
FÖRBEREDELSER TILL SLAGET.
Vid Colloredos kanonskott ville Wallenstein ännu icke tro, det konungen verkligen ämnade angripa honom, utan mente, att rörelsen endast åsyftade en förening med några af de väntade förstärkningarna. Men snart kommo bestämdare underrättelser, först genom Colloredo sjelf, sedan från Isolani. Högeligen öfverraskad lät Wallenstein genast äfven vid högqvarteret aflossa de trenne kanonskotten såsom tecken till tropparnas sammankallande. För samma ändamål utskickades också till alla underbefälhafvare, serdeles till Pappenheim, flere ridande ilbud med underrättelse om konungens anryckande och sträng befallning att så fort som möjligt skynda till hjelp. Först sent på qvällen och under natten började tropparna samlas. Om konungen enligt afsigt kunnat ännu samma dag begynna striden, hade troligen Wallensteins hela krigshär blifvit upprifven, om icke alldeles förstörd. Emedlertid vidtog denne sednare alla i hast möjliga försvarsmedel. Från Lützen går åt öster stora vägen till Leipzig. Denna är i och för sig sjelf något högre än kringliggande fält och har dessutom på båda sidor temligen djupa diken. Bakom denna väg beslöt Wallenstein att taga sin plats. Dikena blefvo under natten fördjupade och den uppkastade jorden bildades till bröstvärn. Ned uti dessa grafvar ställdes på båda sidorna af vägen musketerare på det sätt, att de eftersta kunde skjuta öfver de främres hufvud, och der bakom åter en rad karabinierer, så att de anryckande
