Sida:Gustaf II Adolf.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
37
GUSTAF ADOLF OCH EBBA BRAHE.

sjelf lika, men på ett mera hedrande sätt namnkunnig, genom sällsynt skönhet och dygd samt vexlande öden.

Fru Brita hade varit drottning Kristinas synnerligen förtrogna vän. På sin sotsäng begärde hon derföre som sista nådebeviset, att drottningen täcktes taga under sitt beskydd den snart moderlösa Ebba Brahe. Kristina fullgjorde sin döende väns önskan, och förde kort derefter den unga fröken i sitt sällskap till hofvet, hvarest denna genom sitt älskvärda och förståndiga uppförnnde, samt utmärkta skönhet, snart i högsta grad vann såväl enkedrottningens som alla andras välvilja. Hennes personliga egenskaper, förenade med lika utmärkta företräden af börd och rikedom, gjorde unga Ebba Brahe snart till ett föremål för de svenska ädlingarnas täflan, och sjelfva hertig Johan af Östergötland hade en tid i tankarna att välja henne till brud. Förslaget afstyrdes af enkedrottning Kristina, hvilken i stället föranstaltade hertigens förut omtalade giftermål med prinsessan Maria Elisabet. Ebba Brahes skönhet skulle dock i ett ännu ömtåligare afseende förorsaka Kristina bekymmer, och den sednare villan hotade blifva värre än den förra.

Genom mödrarnas förtroliga umgänge hade Gustaf Adolf och Ebba Brahe ofta i spädare åren varit tillsammans och derunder fattat för hvarandra barndomsvänskapens tillgifvenhet. Med tilltagande år aftog förtroligheten och de träffades mera sällan, häldst prinsen var beständigt sysselsatt, dels med studier, dels af resor och regeringsärender. Nu efter fru Britas död sågo de hvarandra åter, hon femton, han sjutton år, båda utan gensägelse de skönaste, de utmärktaste vid hela hofvet, så i andras, som i hvarandras ögon. En tyst, ömsesidig beundran, växande tillgifvenhet och slutligen den varmaste kärlek utvecklade sig, visserligen småningom, men så mycket starkare och djupare i deras allvarliga sinnen. Hertig Johans fladdrande låga hann både tändas och släckas, innan hoffolket, innan kanske de sjelfva anade sina känslor. Först mot slutet af år 1612 fick Gustaf Adolf tillfälle förklara sina tänkesätt för fröken Ebba och mottaga försäkringarna om