TIONDE KAPITLET.
GUSTAF ADOLFS FÖRMÄLNING.
Enkedrottningen, rådet och ständerna hade flere gånger uppmanat Gustaf Adolf att gifva riket en drottning, emedan dess framtida lugn berodde på en stadgad tronföljd. Redan Karl den nionde hade för den då blott sextonåriga prinsen friat till Elisabet af England, en skön, ädel och hjeltemodig prinsessa, i allo värdig maka åt Gustaf Adolf; men hon hade just i samma dagar blifvit förlofvad med pfalzgrefven Fredrik, den sedermera så olyckliga konung Fredrik af Böhmen. Flere år efteråt gjordes giftermålsförslag från Würtemberg; men ännu sörjande och saknande sin Ebba Brahe, lät konungen förstå, att han hvarken ville höra talas om den würtembergska eller någon annan tysk furstinna.
Kurfursten Johan Sigismund af Brandenburg hade med sin gemål, Anna af Preussen, flera barn, bland hvilka Maria Eleonora utmärkte sig genom ovanlig skönhet. Håret var mörkt, panna, näsa och ögonbryn höghvälfda, ögonen stora och mörkblå, växten smärt, lynnet lifligt och nedlåtande. Ryktet om hennes behag utbreddes kring Europa och väckte öfverallt uppmärksamhet hos de unga furstarna; äfven i Sverge.
Redan 1615 bragtes å bane ett giftermålsförslag mellan Gustaf Adolf och den då sextonåriga furstinnan. Brandenburgska hofvet, som i afseende på Ostpreussen låg i delo med konungen af Polen, sökte vinna styrka genom en förbindelse med Sverge, och gaf sina afsigter temligen tydligt tillkänna. Svenska sändebudet Birkholt fick från alla håll höra långa loftal öfver den unga furstinnans skönhet, dygder och förstånd. Lycklig, sade man, det land, hvars moder hon en gång blir. Han underlät icke att föra fram de betydelsefulla orden; men Gustaf Adolf ville icke lyssna dertill, och då Birkholt den ena gången efter
