Sida:Gustaf II Adolf.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
56
FARENSBACHS FÖRRÄDERI.

tid för de unga svenska hjeltarna, hvilka längtade efter bragder och ära.

Axel Oxenstierna var här som allestädes Gustaf Adolfs allt i alla. I krigsrörelserna, vid fredsunderhandlingarna, vid riksdagarna, öfverallt der något vigtigt förehades, måste Axel Oxenstierna vara personligen tillstädes, eller åtminstone afgifva sina råd. Under vintrarna, då Gustaf Adolf uppehöll sig i Sverge, måste Oxenstierna stanna i Preussen, hvarest han ensam skulle sörja för så väl landet som krigshären, och de blefvo båda försörjda.

Vi vilja i serskilda kapitel berätta de märkvärdigaste händelser, som föreföllo under polska kriget.




TOLFTE KAPITLET.
FARENSBACHS FÖRRÄDERI.

Wolmar von Farensbach, en liffländsk ädling, hade redan 1601 som fånge kommit till Sverge och derstädes i flere år qvarstannat. Utvexlad, gick han i tjenst hos hertig Wilhelm Kettler af Kurland, och då denne råkade i oenighet med så väl kurländska ridderskapet som med Polen, gick Farensbach mot höga löften öfver till svenskarna. Han var en besynnerlig herre och full af motsatser. Uti krig utmärkt tapper och skicklig, serdeles vid öfverraskningar; i underhandlingar slug, driftig och tilltagsen; men derjemnte i hela sitt väsende häftig, ombytlig, falsk och egennyttig; ofta hemligt mottagande penningar af båda partierna, men troget tjenande ingen. — Gustaf Adolf och hans vänner hyste väl mycket misstroende för en sådan krigare, men ville dock icke försumma hans fördelaktiga anbud. De satte dock för säkerhets skull Nils Stiernsköld vid hans sida. I början gick allting godt och