Sida:Gustaf II Adolf.djvu/67

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
57
RIGAS ERÖFRING.

hoppades derföre att finna Sigismund benägen till billig förlikning. Men denne konung ville icke afstå från sina anspråk, utan sökte blott medelst förlängda vapenhvilor vinna ledighet, tills turkiska kriget hunnit slutas. Detta åter öfverensstämde icke med Sverges och Gustaf Adolfs fördel. Denne sednare beslöt derföre att icke bevilja något ytterligare stillestånd, utan med alla krafter angripa sin fiende, medan denne var sysselsatt också på andra sidor. Härvid förekom dock en olägenhet. Turkarna ansågos ännu den tiden såsom alla de kristna folkens gemensamma arffiender. Att anfalla ett rike, som var inveckladt i krig med Turkiet, betraktades med afsky, och ett förbund med turken föga bättre än ett förbund med den onde anden. Gustaf Adolf lät dock af dessa betänkligheter icke hindra sig. Han utfärdade till Europas regenter och folk öppna bref, innehållande tydliga bevis, att han sjelf icke försummat några medel till skälig förlikning; men att Sigismunds halsstarrighet ensamt vållat kriget. Detta oaktadt kunde han icke undvika det bittraste tadel.

Uti Juli månad 1621 samlade han vid Elfsnabben en ganska betydlig styrka för att dermed öfvergå till Liffland. Vidriga vindar fördröjde afresan en längre tid, hvarunder konungen med egen hand uppsatte sina krigsartiklar, utmärkte så val för klokhet och insigt uti sjelfva yrket, som af kärlek till ordning och sedlighet. Emellertid kommo båda drottningarna, modren och makan, jemnte svärmodren ut till lägret. Uti deras närvaro mönstrades hären på Åhrsta ängar, hvarvid den nya krigslagen blef uppläst och besvuren, och man kan från denna dagen räkna svenska krigarens nya skapelse till den sköna förening af mod och mensklighet, som höjde honom öfver det vanliga soldatlifvet. — Slutligen uppblåste gynnande vind; drottningarna återvände till Stockholm, och flottan fördes till Sandhamn. Sjelfva midsommarsdagen och vid det vackraste väder styrde hon med svällande segel ut på hafvet. Hon innehöll etthundrade femtioåtta fartyg, större och mindre.

Redan andra dygnet uppkom ett oväder, som