skingrade hela flottan och dref henne flera dagar omkring på Östersjön. Det skepp, hvarpå konungen och hertig Karl Filip hade stigit ombord, blef jemnte några andra kastadt till Pernau, der konungen och hertigen gingo i land. De öfriga fartygen samlade sig vid Runö, under riksamiralen Gyllenhielm. Efter några dagars väntan kom underrättelse från Pernau om konungens landstigning; hvarpå hela den återförsamlade flottan seglade rakt mot Riga.
Denna betydliga handelsstad är belägen vid Dynafloden, ungefär en mil från dess utlopp i hafvet. Staden tillhörde det gamla hanseförbundet och kunde i flera hänseenden betraktas som en fri riksstad, men stod under polskt beskydd. Vid ryktet om Gustaf Adolfs rustningar hade den derföre begärt undsättning, men Sigismund kunde i anseende till det turkiska kriget endast skicka 300 knektar. Riga beslöt dock göra ett kraftigt motstånd, och kunde genom sina tillgångar både på folk och penningar anses som en icke föraktlig fiende. Dess enda hamn var inloppet till Dynafloden. För att skrämma svenskarna derifrån uppkastades för sken skull ett stort läger ytterst vid flodmynningen; men emedan dessa fästningsverk i sig sjelfva voro ganska svaga, och folk till nödig besättning saknades, vågade rigaboerna icke skicka dit ut några kanoner. Då flottan den 31 Juli middagstiden nalkades, fick Gyllenhielm se det stora och, som det tycktes, starkt befästade lägret. Fanor svajade och gevär blänkte öfver vallarna, och täta skott samt krutrök tillkännagåfvo en derinnanför varande betydlig krigshär. Gyllenhjelm vågade derföre icke segla in uti floden och derigenom utsätta sig för lägrets kanoner, utan lade flottan för ankare ute på redden. Men på eftermiddagen började en stark nordvest storm, hvilken varade i fyra dagar, och blef så häftig, att flere fartyg sletos från sina ankaren och kastades på kusten, andra måste hugga af masterna, och alla ledo betydlig skada; serdeles blefvo de hästar, som medfördes, alldeles förderfvade af den starka rullningen. Den 4 Augusti ändtligen saktades stormen, och Gyllenhielm, af fruktan för en ny, beslöt att styra in i Dynafloden, det måtte
