Sida:Gustaf II Adolf.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
70
TRÄFFNINGEN VID MEWE.

fredligare tankesätt, beslöt han att denna gången landstiga i Preussen. En här af 14,000 man samlades vid Elfsnabben under anförande af konungen sjelf, Gustaf Horn, Johan Banér, Tortensson, unga Thurn, Teuffel med flere. Den 22 Juni seglade flottan från Elfsnabben och var redan d. 26 uti hamnen vid Pillau. Denna stad jemnte hela Ostpreussen var ett under Polen lydande län, hvilket nu innehades af kurfursten af Brandenburg. Denne hade i hemlighet lofvat sin svåger Gustaf Adolf att icke göra något motstånd. Då flottan derföre styrde in i hamnen, blef hon visserligen mottagen med ett ganska häftigt skjutande; men kanonerna voro endast laddade med löst krut. Gustaf Adolf landsteg dagen derpå vid Passerg, och inom en månad hade han eröfrat Braunsberg, Frauenburg, Tolkemit, Wormditten, Elbing, Kristburg, Marienburg, Stum, Gustadt, Mewe, Dirschau, Oliva och Pautzke, samt nära omringat Danzig. Städerna hade måst erlägga brandskatter, och jesuiternas dyrbara boksamling i Braunsberg sändes till Upsala; men för öfrigt iakttogo svenska soldaterna en så god krigstukt, att landets innevånare ofta anropade just deras beskydd mot sina naturliga försvarare, de oordentliga polackarna.

Svenskarnas framsteg berodde till en del deraf, att Sigismund icke vidtagit några försvarsanstalter, oaktadt Gustaf Adolfs afsigter på Preussen långt förut varit allmänt bekanta. Han sjelf hade efter vanan beständigt uppskjutit sina rustningar till morgondagen; hans fältherrar tvistade om öfverbefälet, hans undersåtare om krigsgerderna, och emedlertid borttogo svenskarna både städer och land. Nöden tvang ändtligen till enighet, och i början af September kommo Sigismund och Uladislaus i spetsen för 30,000 man tågande nedåt Preussen. Efter hemlig öfverenskommelse hade danzigerboerna med låtsade fredsanbud uppehållit Gustaf Adolf, under det Sigismunds här samlades. Nu afbröto de alla underhandlingar och svenskarna befunno sig mellan den mägtiga handelsstaden på ena och de öfverlägsna polackarna på andra sidan.

Sigismund hade företagit sig att belägra Mewe, en