liten stad vid Weixeln, med obetydlig besättning af endast 60 borgare och 140 svenskar. Gustaf Adolf ansåg orten vigtig, emedan skeppsfarten på Weixeln deraf beherrskades. Han ville äfven undvika hvarje sken af fruktan för polackarna, serdeles som han sjelf helt nyligen erhållit förstärkning. Den 11 September uppbröt han derföre från Dirschau och tågade med hela sin här emot Mewe. För att hindra Weixeln från skadliga öfversvämningar, hafva landets innevånare längs sidorna uppfört höga dammar på något afstånd från stranden. Gustaf Adolf ordnade sitt tåg på sådant sätt, att han alltjemnt hade vallen på högra och floden på venstra handen, varande sålunda på båda sidor skyddad mot hvarje anfall. Ingen fiende kunde upptäckas, utom några kosacker, hvilka skärmytslade med Johan Banér, som hade befälet vid Montauer-spits. Icke långt från Falkenau slog konungen läger mellan floden och flodvallen; hvarpå han med 2000 knektar och 1000 ryttare gick närmare för att undersöka polackarnas ställning. Han fann dem väl förskansade på några temligen branta åsar vid nordvestra sidan om staden. Mellan dessa höjder och floden låg en liten slätt samt en skogsdunge, af ek och hassel. För att närmare utforska stället, hade konungen låtit några troppar intränga uti ekskogen, hvilka dervid råkade i häftig skärmytsling med polackarna. Sigismund stod högst på berget och öfverskådade trakten, samt nedsände den ena hopen efter den andra. Svenskarna, nästan öfvermannade, höllo på att fly, men fattade åter stånd, då konungen sjelf ankom i spetsen för förstärkning och uppmuntrade dem både med ord och efterdöme. Som han emedlertid redan tillräckligt undersökt belägenheten, återvände han tillbaka till hufvudhären, hvarunder Herman Wrangel föste tillbaka de efterträngande polackarna.
Nu ankommo från Pillau unga Thurn och Patrik Ruthwen med tvenne nya regementer. Efter denna betydliga förstärkning framtågade Gustaf Adolf ut efter Weixelstranden på samma sätt som förut och stannade slutligen på ett afstånd af endast 2000 steg från polska förskansningarna. Sedan han användt ännu en dag, dels
