hindrade ytterligare krigsrörelser, förlade han sina troppar i vinterqvarter och reste sjelf öfver till Sverge.
Ryktet om de vunna segrarne hade gått förut och beredt honom ett intåg nära liknande en triumf. De eröfrade fanorna uthängdes till folkets åskådande; och stolthet och stridslystnad började genomströmma hvarje bröst. Äfven prinsessan Kristinas födelse inträffade vid denna tid, af hvilken händelse konungens parti hämtade ytterligare styrka och mod. Ständerna sammankallades. Gustaf Adolf framlade berättelsen om sina uti Polen vunna fördelar, sina fredsanbud och Sigismunds deremot gjorda fordringar. Orimligheten af dessa sistnämnde uppretade allas sinnen till den höjd, att ständerna enhälligt och straxt beviljade allt hvad konungen till krigets fortsättande hade begärt, och för att fullkomligt betaga Sigismund allt framtida hopp om svenska kronan blef den späda prinsessan Kristina hyllad till fadrens efterträdarinna, i fall denne skulle utan manliga arfvingar falla undan.
SJUTTONDE KAPITLET.
TEUFFELS MOTGÅNG VID HAMMERSTEIN.
Vintern mellan 1626 och 1627 fördes befälet på svenska sidan af unga Thurn, på polska af underfältherren Koniecpolsky, hvilken i turkiska kriget visat prof af både mod och skicklighet. Under djupaste vintern hade krigsrörelserna hvilat; men Danzig, som var kringrändt af svenskarna, sände till Warschau bud på bud, med anhållan om undsättning. Uti Mars 1627 tågade derföre Koniecpolsky genom Pomerellen mot staden Pardubitz, der Nils Horn förde befälet. Som denne sednare hade ringa besättning och saknade alla slags förråder, måste han efter
