Sida:Gustaf II Adolf.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
73
TRÄFFNINGEN VID MEWE.

häftiga anfallet, till dess hans folk under tiden hunnit förskansa sig och Thurn sjelf ankommit med hufvudstyrkan.

Förbittrade öfver nesan att drifvas ur en så fördelaktig ställning, störtade polska husarer och hejdukar i vildt raseri mol högra flygeln. Thurn drog sina troppar baklänges till en lägligare plats. Husarerne följde efter och skriade: De svenska hundarne våga ej afbida de polska huggen. Men vid bergskanten lät Thurn soldaterna fatta stånd och mottog fienden med en så mördande salva, att hästar och ryttare tumlade om hvarandra, och de qvarblifna studsade tillbaka för de skarpa skotten och blanka pikraderna. På samma gång började Mustings folk skjuta dem i sidan, så att snart hela berget betäckles med döda. Husarerna kastade sig på flykten, ehuru Uladislaus med yttersta ansträngning bemödade sig att hejda dem. Svenskarna hade emedlertid på alla sidor kommit upp på berget och förskansat sig. Polska anförarne misströstade om att kunna drifva dem tillbaka och aftågade derföre med tross och fältstycken, lemnande lägret i svenskarnas hand. Polackarna förlorade 4000; svenskarna deremot endast 500 man.

Efter stridens slut intågade Gustaf Adolf uti Mewe och tackade borgerskap, besättning och krigshär för bevisad trohet och tapperhet. Derpå hölls aftonbön, efter hvars slut öfverhofpredikanten Jobannes Botwidi lyckönskade konungen till den vunna segern. Gustaf Adolf hade hört, att denne från en närbelägen höjd åskådat striden. Han svarade derföre leende: Jag tviflade aldrig om segern, emedan jag såg Moses bedja för oss på berget.

Svenskarnas vid detta tillfälle visade djerfhet och skicklighet injagade fruktan hos polackarna. De drogo sig tillbaka och läto förnimma fredliga tankesätt. En underhandling börjades; men Sigismund fordrade hela Liffland och Estland samt dessutom för en af sina söner full arfsrätt till Sverge, i händelse Gustaf Adolf doge utan manliga afkomlingar, och tillika rättighet att under tiden resa fram och tillbaka genom detta rike o. s. v. Gustaf Adolf afbröt med förakt underhandlingen, och emedan hösten