11
dessas uppehälle och nödtorft hörande kvantum whisky, utan hvilket dagens senare del måste anses tillspillogifven.
Under suntältet på akterdäck halflågo eller sutto ett tjugutal damer i bekväma ställningar. De hade samma eftermiddag företagit en liten utflykt till ett för dem alldeles obekant område, mellandäcket, där ungefär femtio irländska utvandrarfamiljer likt boskap stufvats ihop i trånga bås. Hvad damerna där sett, hade gifvit dem åtskilligt att tala om, äfven om de ej besvärade sig med att tänka vidare därpå.
— Milde gud, hvad de voro smutsiga, yttrade boskapskungens äldsta dotter och gestikulerade ifrigt med sina diamantprydda fingrar, ehuru hon samtidigt mycket väl erinrade sig den tid, då hon sprang barfotad omkring i sina föräldrars ruskiga kök. Men mellan den tiden och det nuvarande låg den stora prisstegringen i kött, hvarpå hennes far, som själf varit en allt annat än renlig farmare, förtjänat sina millioner. Och om tiden ej kan annat, lära oss glömma förmår den åtminstone.
— Hvarför tvätta de sig aldrig? frågade miss Elisabeth Devereux naivt. — De ha ju hela hafvet omkring sig.
— Och så trasiga de äro sedan, inföll någon.
— De äro vårdslösare om sig själfva än min fars drängar om hans nötkreatur, sade boskapskungens dotter indignerad, och därefter tillade hon upplysande. — Och pappa äger ändå flera, flera tusen djur på sina vidsträckta betesmarker.
En medelålders, fattig fröken hostade ogillande och anförtrodde sin närmaste granne i hviskande ton, att den australiska gåsens skryt var outhärdligt.
Grannen hviskade tillbaka, att hon funnit detsamma, och sade sedan högt:
— Där komma herrarne!
Den, som visade sig först, var pastor Morris. Han skyndade rätt fram till de äldre damerna, hvilka bildade en grupp för sig själva längst akterut, medan hälften af de öfrige herrarne flockade sig kring miss Elisabeths hvilstol. Samtalen började genast, likaså flirten. Hvarmed skulle man väl fördrifva tiden under en resa, som af brist på händelser hotade att blifva odrägligt långsam?
På liksom under däck dominerade m:r Strickland. Efter den sedvanliga artighetstributen till miss Elisabeth gjorde han emellertid någonting, som förut ej inträffat under
