12
resan, han gaf sin vän Hooker ett par hvassa pikar, hvilket väckte de öfriges odelade förtjusning. Dollarsprinsens öfverlägsna ton hade retat alla de manliga passagerarne utom en rödhårig dragonlöjtnant, hvilken vunnit femtio pund af honom på poker och hoppades vinna dubbelt så mycket före resans slut. På så väl m:r Stricklands som m:r Hookers sätt märktes lätt, att luften var mättad med elektricitet. Den förre gjorde sig eljest aldrig besvär med att gå så rakt på saken som nu, och den senare föreföll betydligt nervös. Han bet sig hårdt i underläppen och sökte ett dräpande svar, men då han ej fann något annat sätt att hämnas på m:r Strickland, började han berätta, hvad denne för en stund sedan sagt i röksalongen.
De öfriga drogo sig litet tillbaka. Att Strickland gärna skämtade med andra, det visste de, men att han ej tillät någon annan göra detsamma med sig, det anade de. Att han och Hooker på allvar blifvit rivaler var tydligt. Hooker gjorde intet försök att dölja sin beundran och Strickland styrde djärft upp i vinden för att segla om honom och nå målet med ett försprång, som skulle krossa den andres illusioner, ja, han bömödåde sig till och med att segla Hooker i sank. Resan artade sig att blifva intressant och alla höllo ögon och öron öppna, medan de ytterst grannlaga låtsade konversera ifrigare än vanligt, en för tillfället mycket lätt sak, då alla voro lika nyfikna.
Miss Elisabeth njöt synbarligen af sin triumf. Hon lät m:r Hooker taga upp sin näsduk, som hon tappade för att göra honom en glädje, och lämnade sin solfjäder åt m:r Strickland för att m:r Hooker ej skulle blifva högmodig öfver den ynnest, hon visat honom. Och medan hon lyssnade till dollarsprinsens anklagelse, arbetade hennes lilla dockhjärna med en enda tanke, hvilken uttryckt i ord ungefär skulle hafva haft följande lydelse: Strickland är angenämare och vackrare, men Hooker får ärfva en ofantlig förmögenhet. Och samtidigt med att den unge amerikanaren med raseri i hjärtat och ett förbindligt leende på läpparna afslutade sitt referat sade hon tyst till sig: jag skall tala med mamma redan i kväll. Därefter vände hon sig till m:r Strickland.
— Oh, när skola vi stackars kvinnor befrias från edra elakheter?
— När jag upphör att dyrka er, och det kommer troligtvis aldrig att inträffa. Jag börjar känna mig själf.
