Den här sidan har korrekturlästs
127
— De lyckligas ö, menar du. Ja, jag ska’ alltid komma ihåg det, Bess.
Innan Elisabeth den aftonen gick till hvila, omfamnade hon barnen ömmare än vanligt.
— Ensam? Nej, han förstod det icke, sade hon och tillade innerligt: — Hvad jag tackar dig moder natur, att du skänkt mig den högsta lyckan, modersglädjen!
