21
hindra förmannen, men denne vräkte undan karlen och dök ned i de uppvältrande ångmolnen, ropande:
— Det finns någon kvar där nere.
Orkanen tilltog i styrka. Den tycktes ana, att skeppet blifvit såradt i den ojämna striden och angrep det samtidigt från alla sidor. Lovarts reling bräcktes från stäfven till mellandäck, två räddningsbåtar spolades öfver bord och en matros släpades med benen brutna in till doktorn, som hade full sysselsättning med att dela ut styrkande droppar till likbleka män och af rädsla halfgalna kvinnor. Tre timmar efter stormens början gjorde propellern sitt sista slag. »The Eagle» dref redlös för vind och vågor.
Men just då började också passagerarne lugna sig något. Deras fruktan hade varit för stor att räcka länge, och när ingenting mer hände, betraktade de hvarandra med litet gladare blickar. Efter otroligt arbete och sedan två man blåst öfver bord, lyckades man få stormseglen tillsatta. Ett par passagerare hurrade, då de modiga gastarne äntrade ned från sitt farliga företag och på mellendäck gjordes ett par svaga försök att inleda ett samtal.
Under tiden rusade fartyget med svindlande fart rätt söderut. Passagerarne hunno knappt tänka på annat än att hålla sig fast, där de stodo eller sutto, officerare och besättning med ögonen inflammerade af saltskum gjorde allt hvad göras kunde. I maskinrummet arbetade ingeniörer och eldare oförtrutet på att täta den skadade pannan och under tiden dref »The Eagle» endast stöttad af sina stormsegel vidare öfver det upprörda hafvet. Den gamle prästen hade slutat bedja, när hans ord ej längre hördes för vindens dån; i stället hade han tagit upp en psalm, i hvilken män, kvinnor och barn instämde. Emellanåt stego tonerna mot höjden och öfverröstade stormens hvinande, så högg den tvärt af melodien och dess tjut vrålade en hemsk refräng. Men människorna funno tröst i att höra sina svaga stämmor, de glömde faran och sin egen rädsla.
En hel dag fortfor detta kringdrifvande på det upprörda hafvet och natten föll in med mörker och mist.
— Det är nog flera än vi ute i det här vädret, röt kaptenen och på hans befallning tändes alla lyktor ombord.
På att sofva tänkte ingen, ehuru de flestas lemmar värkte af trötthet. Under mellandäcket höllo andra och tredje klassens passagerare sig samlade kring den katolske prästen, som outtröttlig bad och sjöng. Pastor Morris
