22
gjorde några svaga försök att konkurrera, icke att bistå honom, men den heliga romerska kyrkan triumferade fullständigt öfver den reformerfta, dess representant var ej en dylik situation vuxen. De latinska orden och den magra, knotiga gestalten draperad i sin svarta kaftan, utöfvade en fascinerande verkan på kvinnorna så väl som männen. De hade alla trott sig känna benrangelsmannens kalla andedräkt på sina kinder, och fastän de ansågo den värsta faran vara öfverstånden, fruktade de dock, att döden på orkanens mörka vingar red bredvid fartyget.
I röksalongen sutto ett dussin äldre män. Deras glåmiga ögon och nervöst snabba rörelser utvisade, att deras mod för länge sedan blåst bort, men de sökte likväl visa sig obesvärade, deras bildning och samhällsställning ålade dem detta.
— Nu är det ingenting farligt längre, sade boskapskungen för minst tionda gången på en halftimme.
De andre nickade och sträckte på sig men föllo åter ihop, så snart det hven litet starkare än vanligt utanför.
Boskapskungen skrattade fånigt och snoppade en cigarr i orätt ände. Sedan nedlade han hela sin energi på att sticka den i munnen, men misslyckades fullständigt. Då tvingade han sig att skratta på nytt och såg sig omkring med en min, som om han höfligt velat bedja om ursäkt för sin tankspriddhet och sade.
— Vi borde allt gå och lägga oss, det har varit en …
— Ja visst, ja visst, afbröto alla de andra, utan att någon rörde sig ur stället.
Klockan tio på aftonen var det beckmörkt och ännu slungades »The Eagle» framåt af en storm, hvars ursinne snarare till- än aftagit. Ungefär vid ett-tiden inträffade katastrolen.
Från ofvan till nedan skakades skeppet af en våldsam slöt. Fockmasten störtade brakande omkull och en förvirrad mängd spiror och trasigt tågvirke breddes ut på fördäck. En räddningsbåt krossades i smulor och lik en lefvande varelse dödstrött efter en ojämn kamp mot allt och alla vacklade »The Eagle» från den ena sidan till den andra. Och öfver hela detta ofattliga kaos begrafvet i natt och mörker och stormtjut höjdes ett vildt, fasansfullt skri ur fyrahundra af skräck onaturligt utvidgade strupar.
Ingen frågade hvad det var. Alla anade det.
Midskepps gapade ett två meter bredt hål i skeppets
