Hoppa till innehållet

Sida:Gustaf Janson Paradiset.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

23

skrof och i lä dref ett stort, svart föremål bort, ett redlöst fartyg, hvars bog bökat sönder »The Eagels» inälfvor och slitit hjärtat ur dess kropp.

Hufvudstupa flydde människor bort mellan bräckta däcksbalkar och böjda plåtar, medan ett helt haf störtade in genom det gapande såret, kväfvande männen i maskinrummet och fyllande skeppet.

Ett par signalkanoner aflossades, men de skarpa smällarne endast ökade den vanvettiga skräck, som på kortare tid än en sekund blytung fallit öfver passagerarne och hotade att klämma sönder dem i sitt famntag. Officerare och matroser skyndade till de platser, där deras hjälp syntes mest af nöden, men bland den vettskrämda människohjorden, hvilken vräktes hit och dit som i yrsel, voro mäns krafter gagnlösa. En båt firades ned och genast tumlade en oordnad massa, som förlorat all förmåga att tänka redigt, öfver relingen, ned däri … framför … bakom … bredvid … nödrop … hjärtslitande skrin … gråt … flämtningar … ett enda virrvarr af kroppar, hvilka förtvifladt kämpade för — de inbillade sig det — lifvet … Så vräktes båten häftigt mot skeppet, bordläggningen bräcktes och femtio vrålande, ursinniga galningar dränktes, innan en af dem hunnit fatta, hvad som försiggick eller hvad de själfva gjort.

— Till de andra båtarne! tjöt en halfrusig karl.

Icke en af de kringstående hörde hans ord, men de sågo honom springa tillbaka mot mellandäck och de närmaste följde honom. Andra märkte dem rusa framåt och så slog hela skaran in i samma riktning. Kvinnor och barn trampades ned, några snafvade öfver ett hinder, flera föllo öfver dem och en hänsynslöst vild kamp med knifvar och knytnäfvar uppstod plötsligt utan att de stridande visste, hvarför de slogos så rasande. Så arbetade sig några ut ur villervallan, striden upphörde och alla började ila tillbaka åt samma håll, hvärifrån de kommit. De sprungo om, öfver, förbi hvarandra, människor trampade på människor, rusade i feberaktig ångest än hit, än dit, klättrade, rullade, vältrade, grepo med händer och tänder, beto, sparkade, sleto, medan stormtjut, nödrop, svordomar och böner skallade i hvarje riktning.

Fåfängt sökte de besinningsfulla hejda yrseln. En officer, som ville bringa reda i förvirringen, sårades af ett knifstygn och stupade blödande samt blef liggande.