29
sedan bröt sig officern slagen och blödande ut ur hopen och arbetade sig fram till kommandobryggan.
— De hunarne ha kommit öfver brännvin. Hvad är att göra, kapten?
— Dö som män, ingenting annat.
Miss Elisabeth stödde sig darrande mot matrosen vid sin sida. Hon ansträngde sig till det yttersta för att sluta ögonen och slippa se, men fasan tiodubblades, då hon blott hörde. För att på något sätt tvinga sig till annan tankeverksamhet, sökte hon granska den räddare, ifall räddning var möjlig, slumpen kastat i hennes väg. Hon såg en krans gulrödt, borstigt skägg kring ett väderbitet ansikte och i detta ett par små vänliga ögon, hvilka spändt blickade in i den hejdlösa kampen icke för lifvet, utan det de kämpande ville undvika: döden.
— De äro galna allesamman, sade mannen utan att rösten darrade det minsta, endast som om han konstaterat ett obestridligt faktum. — På det här sättet gå vi i putten hvarenda en.
Långt efteråt förundrade sig miss Elisabeth öfver, att hon klarast af allt denna ohyggliga natt mindes just dessa få ord och att mannens högra hand var tatuerad med ett blått ankare och däröfver tvänne i kors lagda flaggor.
Strax efteråt tog han ett kort steg tillbaka, höjde handen och fällde med ett väldigt dråpslag vid tinningen en karl, som blind och döf för allt störtade rätt emot henne.
Hon skrek till, då den slagne halft vanmäktigt grep efter hennes klädning, och var nära att falla.
— Inga dumheter, miss, sade matrosen med kärf vänlighet. — Ska’ en helskinnad komma ut ur det här, gäller det först å’ främst att stå på benen. Och så ska’ ni inte ta’ mig i armarne, dem behöfver jag fria för att kunna hålla mitt löfte.
Omedelbart därpå grep han henne om lifvet och bar henne springande mot mellandäck. Hon begrep ingenting af det, som skedde, utan lät honom föra bort sig. Deras väg gick förbi några spridda grupper, bland hvilka ingen gaf sig tid att tänka på dem.
— Det var tur för oss, miss, att jag har goda ögon, flämtade matrosen andfådd och så slungade han henne handlöst i en jolle, som gled utför däfverternas linor med sådan fart, att hon hisnade.
— Hvad dj—n har kvinnan här att göra? röt en ilsken
