78
andel, ty där var så mycket, att hon kunda skänka tusen andra däraf och likväl hafva mer än nog för sig.
Ön var för länge sedan undersökt. I Linds sällskap hade hon gått rundt densamma och noga gifvit akt på allt. Bortom kratern stupade en stelnad lavaström brant i hafvet från ett par meters höjd och sedan böjde sig stranden i rät vinkel åt vänster. Halft förvittrade klippor, holjda af pimpstensstycken, nedanför berget en sandremsa, där krabbor och sköldpaddor höllo till i hundratal; efter fyra timmars vandring på nytt en skarp krök åt vänster, en lång sluttning, täckt af den urskogsbit, naturen roat sig med att plantera här, och så stodo de vid bäcken.
Efter sin upptäcktsfärd hade miss Elisabeth fått en fullt riktig föreställning om öns utseende, dess ungefärliga storlek och form. Hon hade vid hemkomsten ritat upp en oregelbunden triangel i sanden och för Lind, som vördnadsfullt lyssnade till hennes förklaring, utpekat en hel del ställen.
— Här börjar bergsryggen och här ligger min grotta — hon sade min, icke vår — där är kratern. I söder och öster omgifves ön af bergen och från triangelns bas, som är vänd mot norr, klättrar skogen uppför deras sidor. Där i vinkeln, några tusen steg väster om kratern, ligger sköldpaddsplatån, här rinner bäcken upp och fortsätter mot norr och … ja, det tjänar ingenting till. — Hon slängde pinnen, med välkan hon tecknat i sanden, långt från sig och såg ut öfver hafvet, som endast lofvade men aldrig höll sina löften.
— Tjänar till något, nej det gör det nog inte, sade Lind fogligt.
Hans ständiga medhåll retade henne och vresigt fortfor hon.
— Vi äro fångar och vi förblifva det.
— Åhå, den saken ä’ väl ändå inte afgjord än.
Det var blott för att få höra hans invändning, som hon sagt det, men hon blef ej gladare däraf.
— Hur länge ha vi varit här? frågade hon retligt.
— I morgon blir det sju veckor. — Och han gjorde en ny skåra i barken på sin käpp, åtföljd af en godmodig reflektion. — Den här almanackan ä’ i alla fall inte så tokig, hva’?
— Sju veckor, sju veckor! … Hon upprepade sitt sju veckor tio gånger å rad. — Sju veckor, sju veckorl! …
