så att den på vissa ställen hopat sig i drifvor, under det att andra ställen ligga bara. Dessa drifvor (Sniödrifvor) äro synnerligen besvärande såväl för gående som för dragare, men framför allt för vinterfisket.
När sedan solstrålarna och regnskurarna börja angripa statens grundvalar och »den regndigra våren» inbryter, löses isen från stränderna; och liksom isen under hösten är mycket stark längs stränderna men svagare längre ut, så förtäres den däremot om våren först närmast stranden, men ligger längre kvar i sjöns midt. Vårisen är spröd, höstisen seg. Man undgår lättare att gå ned sig om hösten, då man både kan se och höra när isen vill ge vika, om våren brister den helt oförmodadt, så att man knappast någonsin kan känna sig riktigt säker; se Olaus Magnus bok 20 kap. 21. Till den grad hålfylld är isen, den må nu ha upplösts af solstrålarnas kraft eller underifrån uttunnats af strömmande vatten.
Somliga sjöar bli aldrig isbelagda.
Vinterstaten upplöses sällan trots varisens svaghet före slutet af mars månad, såsom också Olaus meddelat.
När sålunda isen fått sådan styrka att den kan bära en häst, sammankomma vinterstatens borgare på kallelse af de äldste eller de nya ämbetsmännen. Noten framtages. När kungen sett att alla kommit tillstädes och äro färdiga att gripa sig an med göromålen, utdelar han till alla deras uppgifter för dagen. Dessförinnan håller han dock, liksom härföraren till sina soldater, ett tal till sitt folk, däri han särskildt uppmanar dem att iakttaga den goda ordning som vinterstaten kräfver, så att de icke gå fram med buller och rop, hvarigenom de skrämma fisken och skada hela samhället. Han manar dem också alla, att hvar i sin stad med kraft och omsorg sköta sina uppgifter, så att icke till äfventyrs alla bli hindrade genom en eller annan enskilds missgrepp; och att slutligen så uppföra sig att de icke beslås med trätlystnad, vårdslöshet eller tjufaktighet, antecknas af ordningsmännen och få underkasta sig en vanärande bestraffning. Han utfäster sig att med nit utstaka de vakar som skola huggas, med rättvisa fördela fångsten och med plikttrohet och omsorg leda det hela. Så plägar konungen hänvända sig till deltagarna första
