hufvud, nestla kunur qvinnas häkt-märla, slitr þu snoþir kunur sliter du qvinnas snodder; och sluteligen: 19. 10 til waitslur-ols till gästabuds-öl, dryckeslag. — Uti ett enda fall, men knappast också mer än i detta enda, kunde man möjligen anse sig ega något skäl att tvifla på genitiv-egenskapen hos ändelsen -ur, nämnl. uti kap. 13, der det står i handskr. A.: (7. 27) þa flyin .... niþiar .... til þairi kirkiur, sum .... då måga fränderne fly till den kyrka, som m. m. Då þairi (Isl. þeirri) är dat. fem. af pron. demonstr. þann, þaun, þet den, det, så faller man lätteligen på att anse kirkiur som skriffel för kirkiu, och får sålunda til att styra dat. Men lika lätt är det ock att anse felet ligga i þairi (ty skriffel är för handen i ett af orden) och att detta borde vara þairir. Någon sådan form af ordet finnes väl icke annorstädes i GL:s handskr. A., men språket har omöjligen kunnat hafva någon annan ändelse i gen. sg. f., än just þairir (Isl. þeirrar), emedan denna form alldeles öfverensstämmer med de motsvarande feminina pronominal-genitiverna i GL., såsom: 8. 12 annir Isl. einnar unius, 20. 29 annarir Isl. annarrar alius, 8. 8 sennir Isl. sinnar suæ. Det är dessutom så mycket mera säkert, att det allenast är genom skriffel som här kommit att stå þairi, för þairir, som handskr. B. just på detta ställe har den rätta formen teirir (af mig skrifven þairir). [1] Det kan möjligen tyckas, att denna sak här blifvit behandlad med allt för stor vidlyftighet och omständlighet; men en viss fullständighet kan utan tvifvel behöfvas, när det gäller att så godt som första gången och då en gång för alla genomföra beviset för ett så märkligt språkförhållande, samt att hemula en under så lång tid alldeles förbisedd casual-ändelse för det Nordiska språket.
Å det ofvan anförda stället i Gotl. Lagens företal (s. IV) anmärkes vidare emot språkets regelbundenhet följande: ”Såsom en grammatikalisk egenhet må anmärkas att genitivus stundom förekommer i stället för accusativus eller nominativus, såsom: firi fiauratigi nata kap. 16: 2 (här s. 10. 1 och 5), briautr yfrsta banda k. 26: 8 (s. 21. 12), firi hepta-launs, taki so launs k. 43” (26. 29), och dessa hållas trol. för genitiver, åtminstone till formen, ehuru det anses, att de egentl. hade bort vara accusativer; — och sluteligen tillägges: ”siextigi marka silfs Hist. k. 2”
- ↑ Se Anm. (s. 65) till 7. 27. — När Schlyt. öfversätter (8. 8) þa en mandr gierir til sakar med: ”Om man begår brott” (dråp), så är det icke fullt klart, om ordet sakar tages såsom gen. sg. eller acc. pl.; men det står utan allt tvifvel i först nämnda casus. Detta samma talesätt förekommer trol. också 4. 20 och 8. 14. men præp. til har blifvit felaktigt utelemnad, så att der blott står: sakar.
