Sida:Håkan Smulgråt-1739.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

58


Truls.

„Kalla-mig-intet-så-utan-efter-jag-kal-lar-dig-Son-så-skal-du-kalla-mig-Far-igen. Ty jag-kan-wäl-wara-din-Far-och-Farfars-Far-med-wäl-många-gånger-om-det-skul-le-räknas-efter.

H. Smulgråt.

Nå, hwad hör jag, är det mögligt. Min Far ser ändå intet så gammal ut.

Truls.

„Det-tac-kar-jag-min-Konst-före.

H. Smulgråt.

Men huru gammal är då min Far, om jag skulle få låf at fråga.

Truls.

„Jo-jag-skal-säja-dig-min-Gåsse-lil-la,-den-tiden-när-Ko-nung-Ma-gnus-Smek-re-ge-ra-de-i-Swerge-, så-war-jag-re-dan-en-mo-gen-Dränger-un-gefär-80. År-gam-mal. Nu-äro-mån-ga-hundrade-År-sedan-den-ti-den-för-flutne-, och-alt-så-kan-du-nu-sielf-räkna-efter-min-Ålder.

H. Smulgråt.

Nå, jag må tilstå, at jag aldrig hört maken. Men huru gammal tror då Far, at jag är?

Truls.

„Hå-min-Gåsse-lil-la-du-äst-ba-ra-Barn-för-mig. Jo-jag-skal-straxt-säja-dig-din-ålder. Se-dan d. 1. April,-sidst-ledne-är-du-på-dit-Åt-tion-de-År. Ty-d. 1. A-pril-är-din-Fö-del-se-Dag.

H. Smulgråt.

Ja, det är sant, som han säjer. Det måste wara en förträflig Karl, det. Men min k:Far, skulle jag ej kunna få lära af Er den Konsten, at blifwa så gammal.

Truls