74
Birger:
Ja, han är mycket wärre, än han förr warit. Ty ju äldre han blir, ju girugare blifwer han, och sätter han sin lycka ej uti något annat, än at råda öfwer sina penningar, eller, rättare sagt, at wara deras träl. Hans Barn äro alla sammans, til hans stora fägnad, och efter hans innerliga önskan, döde, undantagandes en Doter, som jag tagit til mig, efter Fadren för sin girughets skuld, ej wille unna Henne längre födan i sit hus, hans hårdhet emot henne gick mig så mycket mera til sinnes; som hon är en Flicka, som ej allenast är behagelig, och ser wäl ut, utan äger och dertil med många andra förmåner, som anstå och pryda et Fruentimmer. Min Son du lärer ej stort minnas til henne. Ty när du reste ut, kunde hon ej wara mer än några åhr gammal. Jag skal för ro skul låta henne komma hit;
Han ropar Maja. Maja kommer in.
Birger.
Säj åt Jungfru Lisa, at hon kommer hit. Afsides. Tänck om jag wore så lycklig, at jag nu kunde ställa det förslaget i wärcket, som så ofta förr fallit mig i sinnet. Jag har ofta tyckt, at et Giftermål emellan Lisa och Caspar, i fall han nånsin skulle komma tilbakars igen, ej skulle wara otienligit för någon dera af dem. Det är wäl sant, at de äro Syskone Barn; men så kunde wäl skaffas råd derföre, at denne Släcktskapen ej skulle hindra deras Giftermål, i fall de bägge sins emellan kommo öfwerens.
Jungfru LISA kommer in och Maja följer henne.
Jungfru LISA: Utan at blifwa CASPAR warse, til BIRGER.
Min Farbror har behagat skicka efter mig. Hwad har han nu at befalla?
CASPAR står emedlertid med en häpen Mine, och ser på Henne.
Birger.
Intet annat, min LISA lilla, än at du wil giöra dig delacktig af den hugnad, som mig nu derigenom är händt,
