Sida:Högadals prostgård del II 1884.djvu/219

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

215

O, så komma vi ofta ångrande och bedjande till Gud, men kunna, likt Alma, icke en gång i bönens ögonblick göra honom ett offer af det begär, för hvilket vi bedja: »förlåt mig!» Som Alma gömde bladen mellan de sammanknäppta händerna, så gömma vi begäret i de djupaste vecken af vårt bönfallande hjerta.