Sida:Högadals prostgård del II 1884.djvu/300

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

296

stallgården stodo en mängd vagnar, kring hvilka och från hvilka kuskar med och utan livré täflade i ett högljudt pisksmällande. På de nykrattade sandgångarne trippade högtidsklädda jungfrur med liflig beställsamhet och glada ansigten. Trädgård och park vimlade af promenerande grupper. Från den stora gårdens grönskande rundel kysstes dufvorna bland rosor och liljor, och på trappan låg den snöhvita pudeln utsträckt och slumrade i de varma solstrålarne.

Sådant var det yttre af Ekdala, till hvilket det inre stod i treflig harmoni. Rummen voro höga och vackra, med nya tapeter och nya möbler, och öfver det hela hvilade det behag och det skönhetssinne, som i hvarje småsak kan uppenbara sig; vid inträdet i denna boning liksom fattades själen af en ljuflig frid, liksom kände man, att goda andar bodde der inne.

Nu doftade blommor från alla vaser och urnor; foglatoner inströmmade genom de öppna fönstren från de dunkla ångande boskéerna; och på de betsade borden lågo en mängd uppslagna planchverk. Och lägga vi nu till sammans våra yttre upptäckter med alla aftagna stolöfverdrag och de nästan öfver allt placerade förfriskningarne, så förstå vi, att doktor Werthers ha främmande; och se vi i salongen ett litet för tillfället tillredt altare, med sin silfverskål, sin handbok, och se vi på den skrifna papperslappen och läsa der namnen Anna Helena Maria, så veta vi, att der är fadderskap, och att de lyckliga makarne liksom ljufvare sammansmält i den nya, heliga föräldraglädjen.

Rummen voro tomma, vi veta det redan! ty vi hafva sett de talrika gästerna, utlockade af den sköna sommarqvällen, vandra bland blommor och foglasång. Men den unga modern har icke öfvergifvit helgedomen, den lilla älsklingens sofgemak; ty vill du veta hvar modern är, så fråga blott efter barnets vagga, och du finner henne.

Långt in i våningens innersta, med fönstret åt morgonlandet, deråt de gamle vördnadsfullt vände sina anle-