146
Tolfte kapitlet.
För att gifva brukspatronen en liten indirekt underrättelse om Marias hemkomst, skickade prostinnan på morgonen dagen efter densamma ett bud till Lundafors att afhemta de lofvade jordgubbsplantorna.
— Helsa mycket från oss alla — förmanade hon pigan, — och skulle brukspatronen göra dig några frågor, så står du väl icke dum och tafatt, liksom du tjente i en torparstuga, utan då vet du svara, att vi alla må väl, och att mamsell Maria och herr Axel hemkommo i går afton.
— Hvad är det värdt att så här i slutet på veckan börja bråka med att klistra garnet till ylletyget, — sade hon vänligt till Maria, efter budets afsändande. — Jag vet, att när man länge varit borta är man ej rigtigt hemmastadd första dagen; dessutom har du väl ej ännu dina saker i sin vanliga ordning, — tillade hon omsorgsfullt.
Maria, af hjertat nöjd med moderns tal, tillbragte hela förmiddagen på sin kammare, der hon hos sin vissnade lilja genomgick sina på en gång ljufva och sorgliga minnen, och bortkastade den glädjens mask, hon inför sina
