285
han göra det; men säg icke, att jag bar mig så dumt åt, då skrattar han åt mig.
Gossarne må väl, och pastorns äro så goda mot dem. Pappa är så glad, men mamma ville, att de skulle tagas derifrån, för att de hade haft paltbröd till middag samma dag vi kommo dit, och för det att Harald talte om, att frun skickat honom i köket att tända ett ljus. Ack, att icke Werther tog gossarne med sig till Upsala! De hafva aldrig varit så beskedliga, som när han var hos dem.
På tant Amalias namnsdag hade onkel bjudit mycket främmande. Der uppfördes tableaux vivants; men ack, hvad det fordrades mycket bråk, mot dem vi på din pappas födelsedag uppförde i prestgården! En af dem var en scen ur »Grannarne», och jag skulle vara Serena. När jag var klädd, kom mamma och ville sminka mig. Hon sade, att det alltid skall så vara; men jag började storgråta och bad så mycket, att jag slutligen slapp; men följden blef, att Serena hade röda ögon. Under representationen hörde jag: Ack, hvad den Alma är en charmant Serena! Och se hennes ögon; det är liksom tåren vore färdig att falla.
Vet du, att jag skall sjelf baka pannkakor åt mig till qvällen. Ack, om du voro hos mig och hjelpte mig äta, jag har så ofta gjort det hos dig. Nu skall jag göra upp elden, och medan den brinner ner, ty jag vet nog, att man icke sätter pannan på lågan, så skall jag sluta mitt tyska ämne. Derför farväl, söta Maria! Helsa dina goda föräldrar så mycket, och när du skrifver till Axel, så helsa honom och herr Werther, men Axel mest, och skrif snart till din
P. S. Det, som ligger inuti, skall du gifva åt Maja i
grindstugan till mjölk åt hennes lilla flicka. Gå sjelf dit
med det, och helsa så mycket från mig, och hör efter om
