men till sist vill Glam fly. Grettir håller honom då tillbaka och lyckas slutligen dräpa honom, hvarefter spökerierna på gården upphöra.[1]
Oftast hafva dessa sägner om förtrollade slott en dyster färgton, men icke sällan är berättelsen öfvervägande komisk — så i den bekanta af bröderna Grimm berättade sagan om gossen, som ville lära sig att blifva rädd (Kinder- und Hausmärchen n:r 4). Sagan är sammanväfd af flera motiv, men bland dessa är också det, med hvilket vi nu sysselsätta oss. På sin vandring kom sagans hjälte till ett värdshus, och där fick han höra, att det i närheten fanns ett förtrolladt slott och att konungen lofvat sin dotter åt den, som tre nätter å rad vågade uppehålla sig där. Gossen beslöt att våga försöket och begaf sig till slottet. Vid midnattstid hörde han ett hemskt jamande, och plötsligen sutto två stora svarta kattor bredvid konom. De frågade honom, om han ville spela kort. Gossen svarade ja, men begärde att först få klippa deras naglar, och passade då på att skrufva fast dem vid en hyfvelbänk, och därpå slog han ihjäl dem. Efter åtskilliga andra äfventyr går emellertid den första natten lyckligt till ända.
Den andra natten blir det ett svårare nappatag. Först kommer ena hälften af en människa ned genom skorstenen, därpå den andra hälften, och till sist foga sig bägge delarna tillsammans. När så ytterligare några andra dylika personager kommit till, börja de att spela käglor med dödskallar och likknotor. Gossen blir emellertid icke rädd, utan ber att få spela med. Men så slår klockan tolf, och de onda andarna försvinna. Under den tredje natten kommer naturligtvis det svåraste profvet. En likkista bäres in, och i denna ligger en död, som gossen tar upp och lägger vid elden. Där kvicknar den döde vid, kastar sig öfver gossen, men blir besegrad. En spöklik man af kolossal storlek och med ett stort hvitt skägg kommer därpå in, men det går icke honom bättre. Det slutar med, att han blir genompryglad, och för att återfå sin frihet nödgas han gifva gossen anvisning på en stor skatt. Därpå slutar denna episod därmed, att gossen får både skatten och prinsessan, och slottet blir för framtiden befriadt från spöken.
- ↑ Massor af dylika spökhistorier anföras hos Maurer: Isländische Volkssagen s. 66 rf. 301 ff. samt Årnason: Islenzkar Þjódsögur og Æfintyri I s. 245 ff.
