10
I växlande former finnes denna saga på en stor mängd ställen, i Lothringen, Flandern, Bretagne, Italien, Portugal, Spanien och Schweiz.[1] Öfverallt har det ursprungligen allvarliga motivet förvandlats till komiskt, i åtskilliga af dem har striden mot spöket utvidgats till flera strider under tre på hvarandra följande nätter — en tendens mot det heliga tretalet, som folksagan har svårt att hälla sig fri från — och med det ursprungliga motivet ha nya förenats: hjälten vinner en stor skatt och såsom lön får han en prinsessa. I åter andra varianter utvidgas detta senare motiv så, att han icke blott befriar slottet från spöken utan ock räddar prinsessan från ett odjur.
Vi hafva nu sett detta motiv i en lokalsägen — Glamepisoden i Grettis saga — och i en burlesk folksaga. Vi möta det ock i en norsk tradition, som står på gränsen till hjältesaga: i Arnljót Gellinis historia hos Snorre (Ungers edition s. 406 ff.). Arnljöt befann sig jämte tolf köpmän i ett s. k. saluhus i den jämtländska obygden. Arnljot och hans följeslagare togo plats uppe på löftet, köpmännen nere i stugan. Då de sofvit en stund, kom en trollkvinna in i huset, grep den man, som låg närmast och kastade honom på elden, och därpå slog hon ihjäl den ena efter den andra, så att till sist blott en af de tolf köpmännen var kvar. Denne började då att ropa på hjälp. Arnljot fick tag i honom och drog honom upp på löftet. Men när trollkvinnan sedan skulle börja på att äta männen, grep Arnljot tag i sitt spjut och stötte det mellan hennes axlar. Hon utstötte då ett skrik och flydde med spjutet i kroppen. Sagan förmäler icke, huruvida hon dog af såret, men en antydan finnes om, att Arnljot erhöll sitt spjut tillbaka.
I Beowulfsagan finna vi slutligen samma motiv såsom ren hjältesaga och fast knutet till danskarnes heroiska sagohistoria. Denna form har motivet kunnat få tydligen blott på ett enda ställe: i Danmark, ty blott där har man kunnat komma på tanken att kombinera motivet med konung Hrodgars historia.
Vi vända oss då till de andra båda afdelningarna af dikten. Motivet i drakstriden — att hjälten dödar en drake, men själf dör af sina sår — möter oss sällan i folksagan, ty denna har en viss
- ↑ Se härom: Cosquin i Romania X, 148 ff. (Contes populaires lorrains).
