12
genom ett ulfgap och ett björngap och kommer så till en grön äng, där han träffar prinsessan. Då de komma tillbaka till björngapet, ber han henne blunda och icke se upp, och därpå drar han henne med handen genom gapet.
Detta dödsodjur möter oss också i den nordiska mytologien, icke blott i en, utan i flera former, såsom ulfven Fenrir, såsom hunden Garm, såsom likormen Nidhogg och såsom Midgårdsormen, och det har, såsom Olrik visat, lefvat kvar också i den modernare nordiska folktron, enligt hvilken en jättestor lindorm till sist skall sluka hela socknen eller hela världen. Bland de sagor, som röra sig med detta föreställningssätt, kan man emellertid enligt min mening urskilja tvänne hufvudgrupper, hvilka i grunden äro en och samma saga och endast variera den tanke, som jag nu sökt utveckla. I den ena gruppen dödas odjuret af en hjälte eller gud, hvilken stiger ned i dess buk, oftast för att befria de människor och djur, som förut slukats — en föreställning, som finnes i en stor mängd religioner, inom hvilka en dylik Hadesfärd intar en mer eller mindre framstående plats. Dödsodjuret förekommer här på sätt och vis fördubbladt, dels såsom själfva Hades, dels såsom härskaren i detta rike. I den andra gruppen dödas däremot hjälten af odjuret, men blir vanligen hämnad af en annan hjälte, som tränger ned i dödsdjurets buk eller dödsriket och befriar den äldre hjälten. Inom den nordiska gudasagan möter oss en dylik strid i berättelsen om Odin och Fenrir. Fenrir slukar Odin, men dråpet hämnas af Vidar. Inom hjältesagan upprepas denna historia, då Hartnit slukas af odjuret, men sedan hämnas af Hardheri, och troligtvis är det samma tanke, som ligger bakom myten om Tors sista strid med Midgårdsormen.
Inom denna föreställningskrets anser jag, att man bör placera sagan om Beowulfs drakstrid, ehuru det rent primitiva föreställningssättet här redan är omdanadt af folkets och måhända också den enskilde skaldens diktande fantasi. I sin ursprungliga form skulle sagan, såvida min förklaring är riktig, hafva innehållit, att Beowulf slukats af draken, men att hans död hämnats af en annan, yngre hjälte. Föreställningen om odjuret såsom själfva dödsriket har dock blott tillhört sagans mest primitiva skede, och i
