syster och tack vare hvilka han lyckas besegra sin motståndare. Men dessa beröringspunkter kunna dels vara tillfälliga, dels äro de föga bevisande.
7) Viktigare synes en annan punkt vara, ehuru överensstämmelsen mellan sagorna här till en början förefaller vara väl minimal. I Beowulf inledes den andra afdelningen därmed, att Grendels mor bortröfvar Äskhere, konung Hrodgars bäste vän, hvilken sedan hämnas af Beowulf. I Orms þáttr tränger först den ene stallbrodern, Asbjörn, ned i hålan och dödas, hvarpå han hämnas af den andre, Orm. Häri vågar jag dock se ett ursprungligt drag för sagor af den typ, med hvilken vi här syssla. Ty denna typ var: den ene fosterbrodern slukas eller dräpes af dödsodjuret, men hämnas af den andre. Detta motiv, som med full klarhet kommer fram i Orms þáttr, har i Beowulf endast dröjt kvar såsom rudiment: Äskhere, som först dräpes, är icke Beowulfs, utan Hrodgars bäste vän. I Grettis saga har det alldeles utplånats.
Är min uppfattning af motivet riktig, återger således den nordiska sagan detta motiv i en äldre och ursprungligare form än den engelska dikten, som för öfrigt är yngre äfven däri, att motivet där historiserats d. v. s. kombinerats med ett parti i den danska sagohistorien.
Om ett sagomotivs innebörd och ursprungliga form kan emellertid tvistas, och att med absolut visshet påstå något i dylika frågor, är naturligtvis vetenskapligen ej möjligt. Däremot tror jag, att man svårligen kan förneka, att överensstämmelserna mellan de tre här nämnda sagorna äro så stora och så karaktäristiska, både i hufvuddragen och detaljerna, att ett direkt samband dem emellan måste finnas. Det är då frågan, huru detta skall förklaras. Då Beowulfsagan, som återfinnes i en dikt från 700-talet, natur-
bevisande,då den icke religiösa litteraturen är tämligen obetydlig. Hvad åter Heptisax angår, var det väl — såsom af Grettis saga framgår — ett omkring 1300 obrukligt ord, men både Hepti (skaft, fäste) och sax (svärd) äro ju vanliga ord. För öfrigt är likheten ej fullständig, ty svärdet kallas i Grettis saga ej Heptimekir utan Heptisax, som på angelsaksiska skulle hafva motsvarats af Hæftseax. Men sannolikt betecknas med båda dessa ord en svärdtyp, som på 500- och 600-talen var vanlig i norden, nämligen svärd, hvilkas fästen voro försedda med en ring (Stjerna: Hjälmar och svärd i Beowulf).
