Hoppa till innehållet

Sida:H Schück Studier i Beowulfsagan 1909.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

20

ligtvis icke kan stamma från någon af de vida yngre nordiska sagorna, äro två möjligheter tänkbara; antingen ar Beowulfdikten källan till de båda nordiska sagorna eller stamma alla tre från en äldre saga.

Vigfusson, som först behandlade denna fråga, har följande mening, som synes mig fortfarande vara alldeles riktig: »The old legend shot forth from its ancient Scandinavian home into two branches, one to England, where it was turned into an epic, and one to Iceland, where it was domesticated and embodied into a popular Saga, tacked to the name of an outlaw and hero (Proleg. 49). Bugge har en något vacklande uppfattning: »Ich vermute — säger han i Beiträge XII, 58 — dass die hier besprochene isländische sage (episoden i Grettis) aus einer nordenglischen stammt. Diese nordenglische sage ruhte, wie ich annehme, auf einem alten liede, das mit demjenigen, aus welchem der dichter das epos geschöpft hat, identisch oder nahe verwant war». Men kort därefter (a. a. s. 66) är han mindre bestämd beträffande Grettisepisodens engelska ursprung: »Nach dem ganzen charakter der oben besprochenen nordischen sagen ist es höchst unwahrscheinlich, dass dieselben mittelbar von dem angelsächsischen Beowulfs-epos stammen sollten. Da die Grendelsage nach sicheren zeugnissen in England verbreitet und an mehreren orten localisiert war, dürfen wir vielmehr annehmen, dass die isländischen sägen auf einer volkstümlichen, von dem epos unabhängigen, dänischen oder englischen darstellung der sage beruhen, wie auch der dichter des angelsächsischen epos seinerseits aus volkstümlichen, weniger umfassenden liedern oder sagen geschöpft hat.» Här lämnar han således oafgjordt, om de nordiska traditionerna stamma från en engelsk eller dansk saga. Den onekligen minst tilltalande meningen har Boer, som fattar hela spörsmålet från en ensidigt filologisk synpunkt d. v. s. blott fäster sig vid glosorna och ej vid tanken. Enligt hans mening bero de flesta överensstämmelserna mellan de isländska sagorna och Beowulf på en tillfällighet. Men några drag finnas dock, som ej kunna förklaras på detta sätt, och Boer kommer därför till det egendomliga resultatet (Zur Grettissaga 64—65), att bearbetaren af Grettis saga för dessa punkter användt »eine