riment eller en förklaring, hvarför Hredel icke straffade Hädkyn, utan ser snarast ut som en reminiscens af ett kväde, där fadern — tvärt emot Beowulfsdiktens försäkran — värkligen låtit dråparen med döden försona sin gärning och sedan dör, sonlös och olycklig. Vare därmed huru som hälst: bakom denna allusion har det i hvarje fall legat en götisk dikt af djupt tragisk färgton — en dikt, som från början troligen icke varit historisk, men som dock före Beowulfskaldens tid knutits samman med götarnes poetiska konunga- historia.
Synnerligen rik synes denna götiska diktning hafva varit rörande en tredje punkt: striden mellan de båda grannfolken, svear och götar, och på icke mindre än fyra ställen i drakstridspartiet (v. 2379—2396, 2472—2490, 2609—2619, 2922—3007) förekomma utförliga redogörelser för dessa tvister, redogörelser, hvilka utan tvifvel lånats från götiska dikter,[1] som behandlat detta ämne. Karaktäristiskt nog förekommer i båda de första afdelningarna ingen enda anspelning på dessa händelser, med det enda undantaget, att Hygelak på ett ställe, hvarom jag sedan skall tala, kallas Ongentheows bane.
Dessa dikter hafva varit rent historiska, och det, som där berättas, gör fullkomligt intryck af trovärdighet. Ongentheow var svearnes konung, och tvisten började därmed, att hans söner ofredade götarna samt gjorde landgång vid Hreosnaberg, en numera okänd ort. På detta svarade konung Hädkyn med ett infall i svearnes land. Han synes hafva öfverraskat den försvarslösa konungaborgen och bortfört Ongentheows åldriga drottning, men strax därefter kom den svenske konungen med sina trupper, och vid Hrefnaved upphann han Hadkyn samt fällde honom. Götarna ansattes nu hårdt, men i nödens stund kom Hygelak med friska trupper, och krigslyckan vände sig. De båda götiska kämparna Vulf och Eofor anföllo den åldrige sveakonungen, Vulf blef väl slagen, men för Eofors svärd föll Ongentheow. Han efterträddes af sina söner Ohtere och Onela, hvilka regerade antingen på en gång eller Ohtere först och Onela sedan. Efter Ohteres död kom
- ↑ Svenska kunna dessa dikter icke hafva varit, ty synpunkten är götisk, icke svensk.
